Dopet, ett måste för nattvard? Del II

Som jag skrev om i Dopet, ett måste för nattvard? så ifrågasätter jag att man måste vara döpt för att kunna ta emot nattvard. Till årets kyrkomöte har Johan Linnman och Anders Åkerlund motionerat om samma sak. De avslutar sin motion med:
Vi finner det angeläget att denna fråga får belysas pastoralt och teologiskt för att möta nutida och framtida utmaningar. I dag firas nattvard i fängelser, vårdhem, kyrkor och på festivaler och torg. Vi kommer möta allt fler odöpta som ställs utanför genom vårt dubbla budskap. Vi motionerar därför om ett öppet och ärligt välkomnande: – Kom, allt är tillrett! Och där var och en som vill får vara med.

Läronämnden har kommit med ett yttrande där de säger:
Svenska kyrkan står i den allmänkyrkliga tradition, som gällt alltsedan fornkyrkan, att dop och nattvard hör ihop. Oavsett kyrkotillhörighet inbjuds alla döpta till nattvardsbordet. Det skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära att skilja dop och nattvard åt. Fokus i det pastorala arbetet bör inriktas på hur människor, som ännu ej är döpta, kan inbjudas och förberedas för att ta emot dopet och därmed även nattvardens gåvor.

Jag hoppas att Linnman och Åkerlunds motion går genom.

Kyrkovalets vara eller inte?

Skall kyrkovalet vara kvar? Lågt valdeltagande och hög kostnad gör att många blir mer och mer tveksamma till om kyrkovalet skall genomföras på samma sätt nästa gång. Men majoriteten av dem som var nominerade till kyrkomötet är mer eller mindre positiva till dagens system.

Det finns personer och grupperingar inom kyrkan som vill att man tar bort direktvalen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Man skulle endast ha direktval till kyrkoråden. Därefter skulle det vara indirekt val till övriga nivåer. De menar att valdeltagandet skulle öka. Väljarna skulle känna sig mer delaktiga, då de då skulle rösta på personer de känner eller vet vad de står för. Jag menar att detta är feltänkt.
Men ser man på valdeltagandet nu så visar det sig att högst valdeltagande är det till kyrkomötet och sedan i fallande skala till kyrkoråden. Om man skulle följa principen att behålla valet där flest röstar borde alla platser fördelas utifrån valet till kyrkomötet, en märklig konstruktion.

Den höga kostnaden för kyrkovalet, ca 150 miljoner kr. Frågan är om sex kr per medlem och år är en överdrivit hög kostnad för demokratin. Visst kan kostnaden minskas, men att nämna papperskostnad i detta sammanhang är fel. Det kostar förhållandevis lite med valsedlarna. Jag tycker däremot att man inte skall beställa så många valsedlar, men detta pga av miljömässiga skäl.

Nej, jag har som alltid några enkla lösningar på de flesta problem.

1. Förbjud alla samlingslistor.
Vad är poängen att gå och rösta om det bara finns en enda lista över kandidater? Låt personerna bilda grupperingar med vad de står för, även om de blir små. Väljarna kommer att bli mer intresserade när det blir tydligare när man vet var de står för.

2. Gör kyrkovalet billigare.
Den stora kostnaden för valet är inte valsedlarna, val till fyra nivåer eller personkryssen. Det är personalen i SvK, reklam och utskick som kostar.
Därför skall man bara kunna rösta på två sätt, antingen på valdagen eller via poströstning.
Stryk all förhandsröstning på pastorsexpeditionerna. Tillsammans med röstkortet skall ett brev med blanka valsedlar för poströstning följa med.
Stäng de speciella röstmottagningsställen. Skall man rösta gör man i sin vallokal.

3. Öka enkelheten i röstandet.
Det borde vara möjligt att rösta via Internet. Nu för tiden kan man deklarera, gör anmälningar till Försäkringskassan osv. Visst borde det gå att rösta vi Internet.

Partipiskan i kyrkan!

Är det fult att använda partipiskan i kyrkan? En hel del skulle vilja påstå det, men inte jag. En del personer tycker det är anstötligt att vi i ÖKA ibland använder partipiskan. Självklart finns de största motståndarna utanför ÖKA. Varför är det så provocerande att vi skall tycka samma i väsentliga frågor?
När jag stod och delade ut valsedlar utanför min vallokal kom jag i diskussion med en från POSK, se tidigare kommentar. Han var mycket upprörd över att medlemmar i ÖKA inte alltid fick rösta som de ville. Han slog sig för bröstet och sa att i POSK får alla rösta som de vill. För de tvingar ingen till någon åsikt.

I ÖKA tvingar vi ingen till några åsikter, men om man inte kan ställa upp på vissa grundläggande principer kan man inte vara kvar som medlem. I ÖKAs stadgar står vissa saker man inte kan frångå om man skall vara medlem, bla bejaka Svenska kyrkans ordning om kvinnors och mäns lika tillträde till vigningstjänsterna, verka för att kyrkan ska vara en folkkyrka öppen för alla, visa respekt för varje människas värde och värdighet oberoende av sådant som kön, ålder, socialgrupp, etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning.

I några frågor i kyrkofullmäktige i Göteborg har alla i ÖKA röstat likadant, tex om SvK i Göteborg skulle fortsätta utreda om SvK skulle driva friskola. ÖKA röstade nej. Sen röstade ÖKA samma när det gällde tillsättningar av ordförande mm i nämnder och utskott. Det intressanta vara att alla i POSK, POSK som låter alla de sina rösta efter eget samvete, röstade exakt det motsatta. När jag frågade min vän från POSK om detta inte var partipiska sa han: Nej, vi i POSK hade samsyn i frågorna!

POSK tar spjärn emot allt som heter parti, tydlighet eller att tycka samma. Men deras resonemang håller inte i längden. Vissa frågor är grundläggande och då måste man faktiskt rösta/tycka samma. Det är ett ansvar man har gentemot väljarna och sig själv.

Reflektioner angående kyrkovalet

En vecka efter valet och diskussionen om SvK är som bortblåst från media. Jag skall här försöka mig på en liten analys av kyrkovalet.

1. Valdeltagandet.
Jag hade personligen hoppats på att det skulle stiga lite från förra, men så skedde inte. Många orsaker tror jag. Förra gången blev det sådan fokus på att SD ställde upp. Inte riktigt samma drag denna gång, bådar troligen inte gott inför kommande allmänpolitiska valet nästa år. Troligen är det så att SD har blivit mer rumsrena och därmed kommer de in på fler kommuner. De medlemmar i SvK som inte tycker att de är aktiva i kyrkan bryr sig därför inte heller om att rösta. Att få människor att förstå att deras röst faktiskt kan påverka. I en församling kan man med sin röst vara med och påverka så att majoriteten i kyrkorådet ändras. Så att sakta men säkert den teologiska inriktningen som finns i församlingen ändras. Kanske så att en prästvigd kvinna eller öppet homosexuell präst anställs. Eller att en kvinna blir kyrkoherde.
Vi måste göra det tydligt för medlemmarna vikten av att gå och rösta. Att gå över till medlemsmöten, stämmor, tror jag inte på. Då har vi lämna den demokratiska folkkyrkan. Då är SvK någonting annat. Läs mer här!

2. Sverigedemokraterna.
De ökade med 2 mandat i kyrkomötet. 4 av 251 medför ingenting rent praktiskt. SD kommer inte att få plats i något utskott mm. De kommer säkert att lämna in motioner som nästa per automatik kommer att läggas ner.
Till stiftsfullmäktige i Uppsala 1 mandat, Linköping 1 mandat, Strängnäs 1 mandat, Lund 3 mandat, Göteborg 1 mandat, Karlstad 1 mandat och Stockholm 2 mandat. Kommentar, se kyrkomötet.
Oroväckande att de ändå hela tiden sakta men säkert blir mer accepterade av Sveriges befolkning.

3. Frimodig kyrka.
Jag var övertygad om att FK skulle få över 10 mandat i kyrkomötet. Det fick de inte utan sju.
När det gäller SD är jag säker på hur lite de kommer påverka, men med FK vet jag inte. Det finns att för många som kommer att vurma för denna förtryckta grupp. Det finns ju så många bra och goda personer som är med i FK som vi borde släppa in i utskott osv. Nä, sätt ner foten med än gång. Stoppa de innan de har kommit över tröskeln. De kommer att sänka taket till slut.
En sak som jag tycker är bra med FK är att alla grupper tvingas bli mer tydliga var vi tycker, förutom POSK. Jag är en stor förespråkare av fler tydliga grupperingar. Det kommer att göra det politiska och teologiska SvK mer intressant, demokratiskt och bättre.

4. Allmänpolitiska partier.
S förlorade på att gå ut så hårt mot kvinnoprästmotståndarna. Det blev en backlash där väljarna valde annat än de allmänpolitiska partierna. Väljarna tyckte synd om FK. Sen tröttnade också väljarna på att riksdagspartierna är inne och petar på det fria samfundet som SvK numera är. Jag har aldrig känt mig hotad av de allmänpolitiska partierna. Jag tycker och kan förstå de som väljer att ställa upp för dem. FiSK, KD i SvK, MP i SvK och v säger att de inte är samma som riksdagspartierna, men vem uppfattar det så. De kan argumentera i oändligheten men det kommer inte att ändra röstarnas uppfattning, även om de har fel. Nej, byt namn helt och hållet eller stå för er närhet till moderpartiet.

5. POSK
Glädjande tappade POSK på väldigt många ställen. Inte bara till FK utan överhuvud taget. (Det hade varit roligare och bättre om rösterna hade gått till några andra) Jag är övertygad om att det beror på deras konsekventa linje i att alltid vara otydliga.
När jag stod och delade ut valsedlar utanför min vallokal kom jag i diskussion med en från POSK. Han tyckte att det var helt förkastligt dels med partipolitiska grupper, men också med andra grupperingar än just POSK. Hans resonemang var ju att POSK omfattar de som vill kyrkans väl (det gamla namnet på obundna i kyrkan) och varje person få ju ändå tycka som de vill i POSK. Han menar att det är fel att "tvinga" sina medlemmar att tycka som resten av grupperingen. När jag frågade honom om det inte var skönt att Frimodig kyrka hade brutit sig ur, medgav han att det tyckte han ju. Det blev ju enklare. Men ändå så fattade han inte poängen med flera olika grupperingar. Nä, något mer trångsynt får man faktiskt leta efter.

Kyrkomötet
Arbetarepartiet - Socialdemokraterna 71 mandat (-3)
Centerpartiet 41 mandat (-2)
Folkpartister i Svenska kyrkan 15 mandat
FRIMODIG KYRKA 7 mandat (+7)
GABRIEL 1 mandat
Kristdemokrater i Svenska kyrkan 17 mandat (-7)
Kyrklig samverkan i Visby stift 1 mandat
Miljöpartister i Svenska kyrkan 4 mandat (+4)
Moderata Samlingspartiet 45 mandat (-3)
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan 34 mandat (-2)
SPI Seniorpartiet 1 mandat (+1)
Sverigedemokraterna 4 mandat (+2)
Vänstern i Svenska Kyrkan 3 mandat (-1)
ÖPPEN KYRKA - en kyrka för alla 7 mandat (+4)

ÖPPEN KYRKA i kyrkovalet!

Så här gick det för ÖPPEN KYRKA i kyrkovalet. Sammanfattningsvis kan man väl säga att ÖKA gick fram i så gott som samtliga val. Bland annat fyra fler mandat till kyrkomötet och ett till i stiftsfullmäktige i Göteborgs stift. Hur det gick för övriga grupper kan man se på Svenska kyrkans valsida.
Jag fick troligen plats i kyrkorådet i Göteborgs Carl Johan församling och kyrkofullmäktige i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Till kyrkomötet fick ÖKA in fyra från Göteborgs stift och jag var på femte plats.


Kyrkomötet (256 mandat)
7 mandat (+4)
2,9 %
(Göteborgs stift 4, Lunds stift 1, Stockholm stift 1 och Uppsala stift 1)


Göteborgs stift
Stiftsfullmäktige i Göteborgs stift (81 mandat)
10 mandat (+1)
11,5 %

Göteborgs kyrkliga samfällighet (81 mandat)
21 mandat (+3)
25,8 %

Forshälla kyrkliga samfällighet (25 mandat)
14 mandat (-1)
58,5 %

Rommele kyrkliga samfällighet (19 mandat)
9 mandat (+9)
45,5 %

Askims församling
3 mandat (-1)
32,5 %

Biskopsgårdens församling
3 mandat (+3)
31,6 %

Brämaregårdens församling (Kyrkofullmäktige, 19 mandat)
13 mandat (+13)
66,1 %

Domkyrkoförsamlingen i Göteborg
2 mandat (+2)
17,8 %

Fors församling
10 mandat (+10)
100%

Forshälla församling
7 mandat (+7)
70,7 %

Gunnareds församling
5 mandat (+5)
54,1 %

Göteborgs Annedals församling
7 mandat
70,6 %

Göteborgs Carl Johans församling
4 mandat (+2)
37,7 %

Göteborgs Haga församling
8 mandat
83,1 %

Göteborgs Johannebergs församling
4 mandat (+4)
36,6 %

Göteborgs Oscar Fredriks församling
8 mandat (+1)
78 %

Göteborgs S:t Pauli församling (12 mandat)
6 mandat
53,2 %

Göteborgs Vasa församling
3 mandat (-1)
35,5 %

Härlanda församling (Kyrkofullmäktige, 25 mandat)
10 mandat (+1)
40,3

Ljungs församling
8 mandat
76,5 %

Lundby församling
4 mandat (+4)
38,3 %

Resteröds församling
10 mandat (+10)
100%

Älvsborgs församling
4 mandat (+4)
38,2 %

Örgryte församling
4 mandat (-1)
41,1 %


Strängnäs stift
Västra Vingåkers och Österåkers kyrkliga samfällighet (25 mandat)
7 mandat (+7)
26,6 %

Västra Vingåkers församling
3 mandat (+3)
29,9 %

Kyrkan bör välsigna kärlek oavsett kön!

Ibland så finner man någon som uttrycker det man själv tycker. Så är fallet med stiftsadjunkt Maria Ottensten, som även är kandidat för ÖKA. Bland annat så skriver hon så här i Kyrkan bör välsigna kärlek oavsett kön.

Finns Gud i vissa sammanhang men inte i andra? Kan man i någon bemärkelse se på människor om de hör ihop med Guds sammanhang eller inte? Är somliga "mer kristna" än andra?
Sådana frågor ställdes kring Jesus också: och när jag läser berättelserna om honom tycker jag att hans svar är tydligt. Gud finns överallt, alla människor kan sägas tillhöra Gud och religiösa gränsdragningar mellan innanför och utanför, mer eller mindre religiös, är aldrig Guds, bara människors.

Min grundläggande tro om Guds närvaro gör att jag inte tror att kyrkans främsta uppgift är att "få människor att gå i kyrkan", eller att "få människor att bli något annat än de är, nämligen religiösa". I stället vill jag verka för en kyrka där varje enskild människa tas på djupaste allvar.

Att kyrkan har både kvinnor och män på alla typer av poster, inklusive präster och biskopar, är inte någon slags "eftergift för politiska jämlikhetssträvanden", utan en konsekvens av evangeliernas budskap om jämlikhet som Guds avsikt. Att arbeta för rättvis lagstiftning när det gäller homosexuell samlevnad, är inte politisk korrekthet utan en konsekvens av Jesus strävan att upphäva sociala orättvisor.

Kyrkovalet handlar inte en sekund om hur politiskt korrekta vi ska vara, utan om utifrån vilka kriterier vi tolkar Bibeln och vår tradition. Synen på kvinnor som präster och homosexuell samlevnad kan tjäna som typexempel som visar hur företrädare för olika nomineringsgrupper ser på bibeltolkning och kyrkans plats i samhället. Och som tecken på hur man besvarar frågan; Var finns Gud?

Läs hela så förstår ni hur jag också tänker!

Vilseledda präster?

Den senaste tiden har det dykt upp en mycket märklig diskussion. Nämligen den där prästvigda kvinnor försvarar kvinnoprästmotståndare och anklagar SvK för att gå förfallets väg. Hur kunde det gå så här? Är dessa kvinnor lurade, naiva eller vad?

Prästen Solveig Wollin säger till Kristianstadsbladet om att fira mässa med en motståndare: – Vi försökte från båda håll för att få det att fungera. Vid nattvarden läste han instiftelseorden där bröd och vin blir till Kristi kropp och blod, och jag tog ett steg åt sidan, var bara assistent.
Min fråga är då: Varför celebrerade inte hon? Varför är det alltid kvinnan som skall vara assistent och inte mannen?
Solveig avslutar med: – Jag har ju haft tur, många har faktiskt farit illa i mötet med motståndare.
Att förstå och veta om att kollegor far illa utan att inse faktum är mycket naivt och konstigt. Ständigt åsidosätts kvinnor när det tex gäller kyrkoherde- och biskopstillsättningar. Jag blir så trött på det ständiga pratet om att det är ett obetydligt problem i SvK.

Prästerna Anna Sophia Bonde, Miriam Klefbeck, Jannica Norén och Josefine Sävenstrand skriver i en debattartikel i Kyrkans tidning: Men vi kan inte låta bli att undra: varför verkar kampen för kvinnliga präster så gott som alltid kombineras med ett svalt intresse för det som vi ovan beskrivit som kyrkans hjärta, hennes budskap om Jesus Kristus?
Så är inte alltid fallet. Vi i ÖPPEN KYRKA vill arbete att föra ut det goda budskapet om Guds kärlek, om försoningen genom Jesus Kristus och om den heliga Andens närvaro idag. Vi vill att detta budskap skall förkunnas på ett sådant sätt att människor blir berörda av glädjen och djupet i den kristna tron. Vi vill fira gudstjänster som vårdar levande traditioner men som också i frimodighet uttrycker tron på nya sätt.

De säger också: Det blir sorgligt när de enda som i sin kyrkovalskampanj betonar vikten av trohet mot Kristus är nomineringsgruppen Frimodig kyrka som visserligen officiellt inte har tagit ställning i ämbetsfrågan men vars lista delvis består av människor som är (men som det bär oss emot att reducera till) kvinnoprästmotståndare.
I nästan allt som Frimodig kyrka vill i kyrkan handlar om gudstjänstlivet. I de andra frågorna hänvisar de till samtal och diskussioner. De verkar som att de vill och tror att SvK fungerar så som den gjorde innan 1958. En relativt stark kyrka där alla var medlemmar. Ett samhälle utan problem, där solidariteten är stark, före mångkulturens berikande intåg i Sverige. Nä, Frimodig kyrka kommer endast att bry sig om det lokala, det som ryms inom kyrkans väggar.

Prästerna Sofia Aspling, Maria Eckerdal och Marie Veenhuis Diamant skriver en replik på Anna-Karin Hammars debatt i UNT. Tragiskt är att dessa kvinnor skriver ihop med Thomas Grunnesjö, Bertil Murray och Pär Stenberg som står på Frimodig kyrkas listor.
I sin replik skriver de: Svenska kyrkan är inte hjälpt av konfrontationspolitik. Den behöver arbetsro, framtidstro och samverkan mellan alla som vill dess väl.
SvK kommer att få arbetsro när den blir trovärdig. Ingen normal människa kan anse att SvK till fullo är trovärdig när det finns personer som städigt motarbetar den och vägrar följa kyrkoordning.

Jag är övertygad om två saker:
# Eftersom Jesus är viktig och central för oss är även ämbetsfrågan det. (Se
Jesusfrågan är en fråga om förtroende!)
# SvK är en kyrka. Där firar vi gudstjänst för att få kraft, mod och uppbyggelse. Därför behövs både män och kvinnor som präster.


Som avslutning vill jag sända med några tankar till ovan nämnda kvinnor.
Ni, ofta unga, prästvigda kvinnor har glömt tre saker:
1. Er historia. Alla de kvinnor och män som har kämpat för att kvinnor skall få bli präster. Att tro att den kampen är över är naivt. Ständigt blir vi alla påminda om hur krafter vill återgå till ordningen som den var innan 1958. Inte bara att alla män skall kunna bli präster utan även att kvinnor inte skall få vara präster längre. Detta är inte något litet lokalt problem i tex norra Bohuslän. Nej, det finns och det finns även tendenser till att det ökar.
Glöm inte bort hur det är i Lettland. Efter att Ärkebiskop Vanags får kvinnor inte längre bli präster. De som är prästvigda får dock fortsätta, men inga nya kommer prästvigas.

2. Synen på människan och evangeliet. Ni prästvigda kvinnor ser alltid prästvigda män som präster. Ni accepterar deras kallelse som äkta. Ni ser och förstår att både män och kvinnor behövs för att sprida evangeliet. Varje söndag år ut och år in behöver vi alla höra och förstå evangeliet från predikstolen och i olika möten. Denna syn på människan och evangeliet har inte motståndarna. Det accepterar inte er kallelse som äkta, de ser inte som präster (fastän de kanske benämner er som det), de anser att Guds ord endast är värdigt män att förmedla till församlingsborna.

3. SvK är inte ute på fel väg. SvK tar ofta inte den rakaste vägen, men de tar ändå vägen som leder framåt. Ibland så stannar den, men den vänder inte åter. Ibland behöver kyrkan personer som går före och visar vart kyrkans skall gå. Det ledsna är att ni kvinnor alltför ofta tillsammans olämpligt sällskap vill att kyrkan skall gå tillbaka på vägen. En väg tillbaka till någonting som inte alltid var evangelium.

Vilket parti tillhör du?

Jag har precis gjort Kyrkans tidnings valbarometer. Jag fick följande svar:

1. Öppen kyrka 130
2. Socialdemokraterna 130
3. Miljöpartister 120
4. Vänstern i kyrkan 116
5. Centerpartiet 108
6. Kd 98
7. Gabriel 98
8. Moderaterna 98
9. Posk 96
10. Spi 92
11. Levande församling 86
12. Frimodig kyrka 66
13. Sverigedemokraterna 66
14. Fisk 64

Tur att jag är partiet troget. Intressant eller skrämmande att jag är mer Frimodig Kyrka och SD än FiSK.
Vad blev du?
Senare var jag tvungen och göra som Tack Sam! och undersöka om det fanns fler som tyckte som jag. Det fanns bara en till som tyckte som jag, nämligen Kerstin Björk (s) från Västerås stift. Hennes viktigaste fråga var skärpa reglerna för kvinnoprästmotståndare.

Utfrågning av kandidater till kyrkomötet

På Kyrkans tidnings hemsida kan man läsa vad kandidaterna till kyrkomötet tycker i sju frågor.
Konstigt är de kandidater som har avstått från att svara. Varför? Vem kommer lägga sin röst på en som inte vågar stå för sina åsikter?

Frågorna och svarsalternativen var:
1. Ska kyrkotillhöriga ha rätt att själva välja vilken församling de vill vara med i? Ja, alltid. Ja, i vissa fall. Nej.
2. Vill du ändra det regelverk som reglerar kvinnoprästmotståndares möjligheter att prästvigas och bli kyrkoherdar? Ja, göra det lättare för dem. Ja, skärpa reglerna. Nej.
3. Ska homosexuella ha rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella? Ja. Nej.
4. Bör tak och/eller golv för kyrkoavgiften införas? Ja. Nej.
5. Bör domkapitlen få större inflytande över församlingarna i arbetsgivarfrågor? Ja. Nej.
6. Bör direktval till kyrkomötet bibehållas? Ja. Nej.
7. Vilken är den viktigaste fråga som du kommer att driva om du blir vald till kyrkomötet?

Jag svarade följande:
1. Ska kyrkotillhöriga ha rätt att själva välja vilken församling de vill vara med i? Nej. För mig är folkkyrkotanken en central del i SvK. Kyrkans omsorg är hela Sverige, så även alla församlingar. Rent demokratiskt är det mycket olämpligt då vi skulle få församlingar som skulle kunna bli mycket konservativa. Vad gör vi åt de församlingsbor som inte klarar att ta sig till en annan församlingskyrka, pga handikapp mm? Vi får inte överge församlingarna somriskerar att bli som små ensliga öar.
Att välja församling skulle troligen leda till att de "initierade", "den gudstjänstfirandeförsamlingen" skulle bli totalt styrande.
I folkkyrkan är det alla dess medlemmar utgör kyrkan även om man inte besöker kyrkan. Man vet aldrig när man behöver kyrkans tjänster eller inte. Eller när man kan erbjuda kyrkan sina.

2. Vill du ändra det regelverk som reglerar kvinnoprästmotståndares möjligheter att prästvigas och bli kyrkoherdar? Ja, skärpa reglerna. Allt verkar ju varar frid och fröjd med det som står i Kyrkoordningen. Men ständigt blir vi påminda om hur personer och kyrkoråd bryter mot ordningen och ingenting händer.

3. Ska homosexuella ha rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella? Ja. Kärlek och trohet mellan två människor - såväl heterosexuella som homosexuella - skall kunna ingå äktenskap.

4. Bör tak och/eller golv för kyrkoavgiften införas? Nej. Just nu är inte SvKs problem att det fattas pengar. Problem är att församlingar på alltför många håll inte har prioriterat och effektiviserat sin verksamhet. Kanske är det så att det finnas alltför många kyrkor och anställda. Jag tycker att SvK har varit av en skyddad verkstad för vissa, absolut inte för alla. SvK måste på ett sätt börja jämföra sig med kommunala och privata verksamheter, hur de har löst ekonomiska bekymmer. Detta utan att tappa fokus på kyrkans uppgift: mission, gtj, undervisning och diakoni.

5. Bör domkapitlen få större inflytande över församlingarna i arbetsgivarfrågor? Ja. Så att tex inte kvinnoprästmotståndare kan bli kyrkoherdar. Det måste också bli en bättre kontroll så att jämställdheten inom SvK efterföljs. Fortfarande är 80% av kyrkoherdarna män och endast 14 % av biskoparna är kvinnor, 2 av 14. Då är endå 36 % av prästerna kvinnor.

6. Bör direktval till kyrkomötet bibehållas? Ja. Om direkt valet skulle tas bort skulle många partier inte komma in i kyrkomötet. Detta skulle urholka demokratin i SvK. Sen kan man alltid göra valet enklare och billigare.

7. Vilken är den viktigaste fråga som du kommer att driva om du blir vald till kyrkomötet? Könsneutralt äktenskap.

Fler borde avkragas!

Biskopsmötet har i ett yttrande till Överklagandenämnden sagt att f.d. prästen Arne Olsson har trätt ur vigningstjänsten i SvK och trätt in i en annan kyrkas gemenskap. Detta betyder att med största säkerhet kommer Arne Olsson inte att få tillbaka sitt prästämbete.
Han hade blivit av med sitt ämbete pga att han biskopsvigdes för Missionsprovinsen. Detta ansåg han vara fel så han överklagade till SvK.
Det var viktigt att biskopsmötet gjorde denna markering. Det kommer förhoppningsvis att påskynda Missionsprovinsen att bilda ett eget samfund.
Intressant är att Lutherska världssamfundet sparkar biskop Walter Obare som teologisk rådgivare pga av att det var han som biskopsvigde Arne Olsson.
Förhoppningsvis kommer domkapitlet i Göteborgs stift att agera mot de präster som aktivt deltog vid Arne Olssons biskopsvigning. Den förste jag tycker att de skall ta i tu med är provinssekreteraren Bengt Birgersson. Han är prästvigd i SvK men gör allt för att splittra och motarbeta SvK. Han borde avkragas omedelbart.

FISK och SD - överens i hälften av frågorna!

I senaste Kyrkans tidning hade man roat sig med att be partierna som ställer upp till kyrkomötet att svara på några frågor. På frågorna kunde man svara instämmer helt, instämmer delvis och instämmer inte.

1) Kyrkan ska främst förknippas med sin stora bredd och öppenhet
2) Man ska få välja vilken församling man vill tillhöra. I dag tillhör man den församling man bor i
3) Det är bättre att höja kyrkoavgiften än att tvingas stänga en kyrka
4) Dagens system med nomineringsgrupper och kyrkoval är bästa sättet att styra kyrkan
5) Det är viktigare att församlingarna satsar på gudstjänstlivet än på diakoni om de har dåligt med pengar och måste prioritera sin verksamhet
6) Det är bra att församlingar driver förskolor och friskolor
7) Församlingar ska ge stöd till asylsökande och flyktingar
8) Det är bra att församlingarna tar pengar från kyrkoavgiften och ger till fattiga i tredje världen
9) Det borde införas en enhetlig kyrkoavgift för alla, oavsett var man bor. I dag kan kyrkoavgiften skilja mycket mellan olika församlingar
10) Svenska kyrkan ska vara öppen för dialog med andra kyrkor och religioner
11) Det borde bli svårare för män som inte vill samarbeta med kvinnliga präster att få arbeta som präst
12) Homosexuella bör få rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella

Inte så konstigt att konservativa Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna tyckte samma i sju av frågorna. Intressant eller skrämmande vara att Folkpartister i Svenska kyrkan (FISK) och SD svarade samma på hälften av frågorna.
I fråga 3 (instämmer helt) och 8 (instämmer inte) var det endast FISK och SD som tyckte samma.
En förklaring till varför FISK och SD har funnit varandra är nog att de hade svarat instämmer delvis. Inom denna kategori ryms flera svarsriktningar, men ändå i hälften överens.

ÖKA och SD tyckte endast samma i två frågor: 2 (instämmer inte) och 5 (instämmer delvis)
ÖKA och Frimodig kyrka tyckte bara samma i två frågor: 5 (instämmer delvis) och 8 (instämmer delvis)
Mest överens var ÖKA med s och m (8 frågor). m och s tyckte samma i 4 frågor.

Snart skall man kunna på Kyrkans tidnings hemsida och testa vilket parti man tycker mest som. Vad blir du frimodig, fisk, visk, posk eller kanske ÖKA?

Valdebatten som uteblev!

I torsdags var det tänkt att det skulle bli valdebatt inför stundande kyrkoval. Det började med gtj i Gamla Lundby kyrka. Kyrkoherde Alf Österström pratade utifrån söndagens text "Enighet i Kristus". Han resonerade fram och tillbaka och fick även tillfälle att prata om kyrkovalet. Det är viktigt att de som ställer upp till kyrkovalet inte är kopior av varandra. Det är skillnaderna som gör det hela intressant. Alf kan ibland svamla lite, men han har en god folkkyrkotanke med allt hans säger.
Sen vidare till församlingshemmet med lotter, kaffe och dopp. I salen fanns ungefär 35 personer med en medelålder på ca 72. De flesta, ja så gott som alla, var med i någon av församlingens grupper. Jonas Ransgård från moderaterna inledde och pratade en hel del om hur de och många andra partier hade växt fram ur splittringen av Kyrkans vänner. Moderaterna ställer endast upp till stiftsfullmäktige och kyrkomötet i Göteborg. Han pratade nästan mer om ÖKA än om moderaterna. Jonas sa, lite generaliserande, att förutom att m är partipolitiskt så skiljer det endast två saker mellan dem och ÖKA nämligen: Moderaterna vill att församlingarna skall kunna driva friskolor och förskolor, dessutom att man fritt skall kunna välja församling.
Därefter var det POSK. Ingrid Ansebo och Svenning Alehem pratade om hur de fortfarande kallade sig för Kyrkans vänner i Lundby. Detta för att inte förvilla församlingsborna. De pratade också vad de ville i församlingen. Bland annat en satsning på Norra älvstranden. De sa också att de var för att både män och kvinnor skall kunna bli präster.
Stefan Lindelöf från socialdemokraterna stod senare på tur. Han pratade allmänt om social rättvisa och kyrkans ansvar för de svagare grupperna.
Därefter var det jag och Anna-Karin Dereman. Jag pratade allmänt om ÖKA och Anna-Karin om ÖKA i Lundby. Jag talade en del om folkkyrkan.

Jag slog ner på att POSK har behållit namnet Kyrkans vänner. Från Kyrkans vänner kommer så gott som alla som inte tillhör s. Dvs ca 1/3 av ÖKA kommer från gamla KV. Det är därför mycket förvirrande för röstarna när några behåller namnet från någonting som har splittrats i många olika grupper. Jag hög ner på POSKs linje att både män och kvinnor kan bli präster. Jag sa att troligen är det så att ni i Lundby tycker det, men man vet inte hur det är i grannförsamlingen eller på stifts- eller kyrkomötesnivå. Där finns det motståndare på listorna. En röst på POSK är en röst på dem som inte vill att kvinnor skall vara präster.
Jag förklarade varför ÖKA har hållning gentemot friskolor och förskolor. Vi tycker att kyrkan inte skall ha en sådan exklusive verksamhet som troligen kommer ta mycket kraft och engagemang från kyrkans arbete i de vanliga skolorna och förskolorna. Vi förordar en ökning av insatserna till skolkyrkan och till verskamhet tillsammans med kommunala och fristående förskolor.

Det tråkiga var att ingen av åhörarna eller Alf Österström kunde ställa några djärva frågor. Det blev mer av ett samtal där vi var ganska så eniga i många frågor, tex vikten av frivilliga och hur man håller kvar de. Enda gången det brände till lite var när jag sa att ekonomin i SvK kan komma att leda till att kyrkan består av kyrkoherde, frivilliga och kyrkobesökare. Dvs inga anställda. Då klev Stefan Lindelöf från s upp och förklarade varför det var så viktigt med en stor organisation med många anställda i SvK. Jag sa att SvK i Göteborg i år gick plus-minus noll. Om vi fortsätter på samma sätt kom vi inte att ha pengar kvar. Vi måste på något sätt anpassa vår organisation. Jag tror att vi i Göteborg inom 10-20 år endast kommer att ha ca 10 församlingar. Där kyrkorna fungerar som små distrikt. Angående de frivilliga gäller: rätt person på rätt plats, dessutom måste de få professionell stöttning.

Jag kände att jag inte kunde med att trycka på de andras, framför allt POSKs, svaga punkter. Det kändes som att det då hade spridit sig en mycket orolig stämning bland åhörarna. De var där för att få känslan av att vi i kyrkan håller ihop.
Jag argumenterade emot de andra, inte tillräckligt djärvt därför uteblev debatten!

Jesusfrågan är en fråga om förtroende!

Jag hade skickat in en replik på Pär Linderoths debatt i Kyrkans tidning angående ämbetsfrågan. Men de tog inte in den så här kommer den. (Senare fanns den med på Kyrkans tidnings hemsida)

Jesusfrågan är en fråga om förtroende
Den stora framtidsfrågan för Svenska kyrkan är inte ämbetsfrågan utan hur vi kan göra Jesus känd, trodd och älskad säger Pär Linderoth från Frimodig kyrka. Det är ju sant. Det är ju hela kyrkans uppdrag, anställdas, frivilligas och gudstjänstbesökares, att sprida evangeliet. Så även personer som sympatiserar med Socialdemokraterna, Frimodig kyrka eller någon annan nomineringsgrupp.
”Jesusfrågan” är avgörande, men den och ämbetsfrågan är inte två motstridiga frågor som Linderoth verkar se det som. Det är på grund av att ”Jesusfrågan” är viktig som ämbetsfrågan också är viktig. För ”Jesusfrågan” är också en fråga om förtroende. Man kan inte i ena stunden säga att Jesus skall stå i centrum, med sin Gyllene regel, och sedan i nästa säga att vissa inte är präster på grund av kön. Vilken medlem i Svenska kyrkan kan få ihop detta?
Vem vill skicka sitt barn till konfirmationsläsning till någon som förnekar och motarbetar någon på grund av kön? Jag kan inte ge mitt förtroende till en sådan person att förmedla evangeliet till mig.

Det handlar om över 40 års ständig kamp för att motarbeta och ändra på det beslut som togs 1958. Det handlar om att inte inse och acceptera det som evangeliet säger och människor önskar. Det handlar om en människosyn, där människor förtrycks med hänvisning till guds ord.
Det är inte bara de prästvigda kvinnorna som motarbetas utan även församlingsborna. De församlingsbor som vill möta alla präster som förkunnar evangeliet.
Det är inte de prästvigda kvinnorna eller de som är för dem som stänger ute motståndarna. Mig veterligen har ingen motståndare blivit hindrad att fira HHN eller gudstjänst tillsammans med prästvigda kvinnor.

Det pratas om enighet i Svenska kyrkan och om hur viktig den är. Enighet är viktigt, men till en viss gräns. Hur hade det gått för kyrkan man inte hade accepterat de politiska beslut som togs i Nicaea 325 gällande treenigheten? Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka. Det betyder att man faktiskt måste acceptera vissa regler som har bestämts. Annars är man inte Svenska kyrkan längre utan någonting annat.

Frimodig kyrka, sanningen är den att det är ni som arbetar i en riktning som splittrar Svenska kyrkan. Ingenting mig emot, jag tycker att det är tiden att de som inte kan acceptera den ordning vi har i Svenska kyrkan att gå vidare och bilda eget samfund.

Nils Kaiser
Kyrkomöteskandidat för ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla Göteborg