söndag, februari 12, 2006

Svenska kyrkans uppdrag!

Under en lång tid har jag funderat på vad Svenska kyrkans uppdrag är. Vilken uppgift har vi som evangelisk-luthersk kyrka? För mig kan det beskrivas i två enkla punkter.

Gud är kärlek!
Vi kan tvivla på bibeln, under och oss själva, men det enda vi kan säga med säkerhet är att Gud är kärlek. När detta är fastslaget får det konsekvenser för allting vi gör och säger. Det medför en radikal människosyn. Människan och dess värde sätts i centrum. Vi kan inte längre kränka människors tro, liv eller värde. Eftersom Gud är kärlek måste vi skapa en värld där kärleken syns, märks och uppmuntras. Vi kan inte skapa en värld med mindre kärlek där vissas kärlek förringas eller ses som synd. Vi måste som människor hela tiden visa på att Gud är kärlek.

Drabbad av nåd
I en tid då människor och speciellt unga mår mycket dåligt måste någonting göras. En generation kan vara på väg att växa fram med dålig självkänsla och självförtroende. Men kyrkan har nåd. Då vi är skapade av Gud och Gud är kärlek betyder det att Gud älskar oss. Gud älskar oss villkorslöst, oavsett vilka vi är, presterar eller misslyckas med. Gud älskar oss på grund av att vi är människor, med alla fel och brister. Denna nåd får vi ständigt, den tar aldrig slut. Men det är ingen mjäkig Gud. Gud ser inte lätt på våra synder, men älskar oss ändå när vi felar och bryter mot kärleken.
Om kyrkan skulle kunna få människor att förstå att de är älskade för att de just är människor, punkt slut, skulle himmelriket vara här. Ens värde sätts inte på grund av vilka kläder eller vilka kompisar man har, hur snygg man är eller vad man presterar i livet.

Vi är inte plötsligt drabbade av det oväntade, vi är ständigt drabbade av nåd.


Tills sist vill jag bara avsluta med en barnsång. Där poängen är helt uppenbarad i orden Inte därför att jag älskar honom utan därför att han gav sitt liv.

Han har skapat stjärnorna.
Han har skapat vattendrag.
Han har skapat höga berg.
Han har skapat mig (och dig och dig)

Inte därför att jag älskar honom,
utan därför att han gav sitt liv.
För mig och hela världen på Golgata.



Detta får avsluta Spridda tankar om Svenska kyrkan.

Nils

4 Comments:

Blogger Karin said...

TAck för allt!
Kommer sakna dina texter. Hoppas du låter sidan ligga kvar ett tag till iallafall!

/Karin

13/2/06 22:32  
Anonymous Anonym said...

Inte skall du ge upp nu för att du har mycket att göra - jag kan tänka mig att det är skälet till att du slutar tänka högt! Kanske är det så att just när du har mycket att göra, hemma, med dina uppdrag och på jobbet så får du också nåt viktigt att säga!

13/2/06 23:29  
Blogger Magnolia said...

Tack - du har bra tankar och visioner för Guds rike! En gåva att det finns förtroendevalda som du i kyrkan!

Guds frid!

7/3/06 23:19  
Blogger Unknown said...

Har lekbroder Martin en egen blogg nånstans? Vill gärna veta för det han skrivit här är alldeles utmärkt om viktiga ämnen. Om inte han har en blogg bör han ha en!

Särskilt när han skriver detta, ganska tidigt i diskussionen, reagerade jag:

"Att du har känt det som att det är lättare att samarbeta med motståndarna är ju fint, men det är en viktig skillnad. Du ser dem som präster, men de kommer aldrig att se dig som präst. De kommer att se dig som en kvinna som är engagerad i kyrkan. De kommer aldrig att ta din predikan, din nattvard eller din kallelse för äkta. Sent omsider kommer du nog tyvärr att upptäcka detta."

Det är en intressant iakttagelse eftersom den mindre handlar om diskriminering eller rättvisa eller modern kontra ålderdomlig syn, utan faktiskt om en existentiell situation som äger rum varje dag lite överallt i landet. Flera flickor jag haft i filosofi och religionskunskap och som sedan blivit präster i SvK intygar att precis sådan är situationen.

Men som sagt: broder Martins blogg - om den finns??

11/3/08 16:35  

Skicka en kommentar

<< Home