En given ordning - en traktat om Kyrkans ämbete

Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen har gett ut en liten skrift om Kyrkans ämbete, En given ordning. Den är författad av Dag Sandahl, präst och docent.

I början ges det en förklaring till skriften:
Nu ska vi ge oss in i kontroversfrågan om kvinnor i prästämbetet. När vi är oeniga måste alla veta vad ”dom andra” tänker och förstå deras motiv. (Detta är bara ett sätt att flytta fokus på de prästvigda kvinnor. Som att det är prästvigda kvinnor som är problemet?)

Med hjälp av olika texter från Paulus konstaterar Sandahl:
Ämbetet är en Guds ordning och Gud har en given ordning för detta ämbete. Den kristna tron kommer inte bara med ord utan också med ordningar – och allt kommer från Gud. (Ordningen med icke-judar som "präster" kommer i alla fall inte från Jesus eller Gud, men verkar ändå vara huggen i sten)

Fortsättningen följer:
Det måste vara fel när ett beslut fattas och genomförs så att medkristna systematiskt motarbetas, utmålas som något de, trots all mänsklig svaghet, inte är och görs andligt hemlösa i den kyrka där de är döpta, konfirmerade och kanske också vigda till tjänst.
(Men att ständigt och konsekvet motarbeta prästvigda kvinnor skulle vara OK? Eller de församlingsbor som längtar att få höra evangeliet av både kvinnor och män?)

Som avslutning har Sandahl lösningen på problemet:
Beskriva konflikten som en teologisk oenighet om Kyrkans ämbete. Saken gäller inte kvinnosynen och att kvinnor skulle ha mindre värde än män utan frågan om vad Kyrkan är och hur kvinnors och mäns kallelser förverkligas efter Guds vilja.

Det får mig att tänka på en annan skrift, Kvinna - kyrka skriven för snart 30 år sedan av Margareta Brandby-Cöster, Birgitta Nyman och Anne Strid.
De skriver:
Ytterligare kan man fråga: Är inte Ordet liv såväl som tal? Måste inte Ordet levas i handling, verka i livet? Begränsar vi inte Guds ord genom alltför snäva gränser mellan tal och leva, mellan höra och göra? Ett konservativt resonemang får ofta till följd: Mannen predikar Guds ord. Kvinnans lott blir då att göra Ordet levande och låta det bli kött i det dagliga arbetet. Detta är ytterligare ett exempel på en uppdelad världsbild vars resultat alltid måste bli förtryck och främlingskap.
Utifrån Jesu sätt att vara förstår vi att Ordet är handling också när det talas och att detta verksamma Ors helst skall bli verklighet inom varje människa. Först då når vi helhet. Därför kan man inte skilja mellan att tala Guds ord och att göra Guds ord. När vi alltså uppmanar kvinnan att göra Guds ord måste vi i samma utsträckning uppmana henne att även tala detta Ord.

Sandahl fortsätter med:
Det blev en förödande oenighet som på många sätt lamslagit Svenska kyrkan. Det trodde inte de flesta år 1958 när beslutet togs. Då tänkte majoriteten att motståndet snart skulle vara borta. Så gick det inte. Man tänkte också att med kvinnor som präster skulle Svenska kyrkan på ett nytt sätt kunna möta folket med evangelium och samla folket till gudstjänst. Så blev det inte. Det blev i stället så att reformen genomfördes med lögnen som vapen och sveket som verktyg. Så gör i alla fall inte Guds gode Ande.
(Jag är trött på tjatet om hur alla blev överkörda av politikerna 1958. Hur hade det gått för kyrkan man inte hade accepterat de politiska beslut som togs i Nicaea 325 gällande treenigheten? Där kan vi snacka om att politikeranvände sin makt. Det är ju också sjävklart att SvK började möta folket på ett nytt sätt när kvinnor fick bli präster. Män hade tänkt och sagt såsom män har sagt genom århundraden. Män och kvinnor är olika och det är ju det som är poängen. Det blev tydligt i SvK först när kvinnor fick tillträde till predikstolen. Om kvinnor inte hade fått tillträde till ämbetet är jag övertygad om att kyrkorna hade varit tömda på folk nu)

Nä, Dag Sandahl fortsätter med sitt mantra: Oj-vad-synd-det-är-om-oss-som-inte-accepterar-det-som-alla-andra-insett-och-accepterar. Kyrkans ordning är att både män och kvinnor behövs som präster. Därför att det inte går att skilja mellan att tala Guds ord och att göra Guds ord.
Amen!