Kyrkan bör välsigna kärlek oavsett kön!

Ibland så finner man någon som uttrycker det man själv tycker. Så är fallet med stiftsadjunkt Maria Ottensten, som även är kandidat för ÖKA. Bland annat så skriver hon så här i Kyrkan bör välsigna kärlek oavsett kön.

Finns Gud i vissa sammanhang men inte i andra? Kan man i någon bemärkelse se på människor om de hör ihop med Guds sammanhang eller inte? Är somliga "mer kristna" än andra?
Sådana frågor ställdes kring Jesus också: och när jag läser berättelserna om honom tycker jag att hans svar är tydligt. Gud finns överallt, alla människor kan sägas tillhöra Gud och religiösa gränsdragningar mellan innanför och utanför, mer eller mindre religiös, är aldrig Guds, bara människors.

Min grundläggande tro om Guds närvaro gör att jag inte tror att kyrkans främsta uppgift är att "få människor att gå i kyrkan", eller att "få människor att bli något annat än de är, nämligen religiösa". I stället vill jag verka för en kyrka där varje enskild människa tas på djupaste allvar.

Att kyrkan har både kvinnor och män på alla typer av poster, inklusive präster och biskopar, är inte någon slags "eftergift för politiska jämlikhetssträvanden", utan en konsekvens av evangeliernas budskap om jämlikhet som Guds avsikt. Att arbeta för rättvis lagstiftning när det gäller homosexuell samlevnad, är inte politisk korrekthet utan en konsekvens av Jesus strävan att upphäva sociala orättvisor.

Kyrkovalet handlar inte en sekund om hur politiskt korrekta vi ska vara, utan om utifrån vilka kriterier vi tolkar Bibeln och vår tradition. Synen på kvinnor som präster och homosexuell samlevnad kan tjäna som typexempel som visar hur företrädare för olika nomineringsgrupper ser på bibeltolkning och kyrkans plats i samhället. Och som tecken på hur man besvarar frågan; Var finns Gud?

Läs hela så förstår ni hur jag också tänker!