Jesusfrågan är en fråga om förtroende!

Jag hade skickat in en replik på Pär Linderoths debatt i Kyrkans tidning angående ämbetsfrågan. Men de tog inte in den så här kommer den. (Senare fanns den med på Kyrkans tidnings hemsida)

Jesusfrågan är en fråga om förtroende
Den stora framtidsfrågan för Svenska kyrkan är inte ämbetsfrågan utan hur vi kan göra Jesus känd, trodd och älskad säger Pär Linderoth från Frimodig kyrka. Det är ju sant. Det är ju hela kyrkans uppdrag, anställdas, frivilligas och gudstjänstbesökares, att sprida evangeliet. Så även personer som sympatiserar med Socialdemokraterna, Frimodig kyrka eller någon annan nomineringsgrupp.
”Jesusfrågan” är avgörande, men den och ämbetsfrågan är inte två motstridiga frågor som Linderoth verkar se det som. Det är på grund av att ”Jesusfrågan” är viktig som ämbetsfrågan också är viktig. För ”Jesusfrågan” är också en fråga om förtroende. Man kan inte i ena stunden säga att Jesus skall stå i centrum, med sin Gyllene regel, och sedan i nästa säga att vissa inte är präster på grund av kön. Vilken medlem i Svenska kyrkan kan få ihop detta?
Vem vill skicka sitt barn till konfirmationsläsning till någon som förnekar och motarbetar någon på grund av kön? Jag kan inte ge mitt förtroende till en sådan person att förmedla evangeliet till mig.

Det handlar om över 40 års ständig kamp för att motarbeta och ändra på det beslut som togs 1958. Det handlar om att inte inse och acceptera det som evangeliet säger och människor önskar. Det handlar om en människosyn, där människor förtrycks med hänvisning till guds ord.
Det är inte bara de prästvigda kvinnorna som motarbetas utan även församlingsborna. De församlingsbor som vill möta alla präster som förkunnar evangeliet.
Det är inte de prästvigda kvinnorna eller de som är för dem som stänger ute motståndarna. Mig veterligen har ingen motståndare blivit hindrad att fira HHN eller gudstjänst tillsammans med prästvigda kvinnor.

Det pratas om enighet i Svenska kyrkan och om hur viktig den är. Enighet är viktigt, men till en viss gräns. Hur hade det gått för kyrkan man inte hade accepterat de politiska beslut som togs i Nicaea 325 gällande treenigheten? Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka. Det betyder att man faktiskt måste acceptera vissa regler som har bestämts. Annars är man inte Svenska kyrkan längre utan någonting annat.

Frimodig kyrka, sanningen är den att det är ni som arbetar i en riktning som splittrar Svenska kyrkan. Ingenting mig emot, jag tycker att det är tiden att de som inte kan acceptera den ordning vi har i Svenska kyrkan att gå vidare och bilda eget samfund.

Nils Kaiser
Kyrkomöteskandidat för ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla Göteborg