Dopet, ett måste för nattvard? Del III

Frågan om odöpta skall få tillträde till nattvarden verkar vara avgjord för denna gången. Gudstjänstutskottet har lämnat ett betänkande där de, precis som läronämnden, avslår Johan Linnman och Anders Åkerlund motion. Jag tycker, som jag har skrivit om här och här, att det är olycklig ordning vi har i SvK.
En del av det jag hakar upp mig på är formuleringen i kyrkoordningen "Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord. Alla som är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn inbjuds till måltiden." Hur kan man skriva att vi har ett öppet nattvardsbord, där ENDAST döpta inbjuds?

Så här skriver Gudstjänstutskottet
I Svenska kyrkans tradition är nattvarden de döptas måltid. Därför kan motionen 2005:53 ej tillstyrkas. Vid Svenska kyrkans nattvardsgudstjänster avvisas emellertid ingen som vill delta i kommunionen. I praktiken innebär detta att människor som inte döpts deltar. Detta aktualiseras särskilt i konfirmandarbetet. Samtalen som Svenska kyrkan för med Svenska Missionskyrkan gäller bland annat samma fråga, då Svenska Missionskyrkan här har en annan hållning än Svenska kyrkan.
Utskottet vill understryka vikten av att dop och nattvard hålls samman och kan därför inte tillstyrka någon förändring av Kyrkoordningen som skulle riskera att försvaga dopets ställning.
Hur sakramenten i praktiken förvaltas ligger i den tjänstgörande prästens pastorala ansvar. Det handlar både om att inbjuda till kommunion och att förbereda de ännu icke döpta till dopet.

Utskottet säger att i Svenska kyrkans tradition är nattvarden de döptas måltid. Det är ju sant, men traditionen var också att man inte fick ta nattvard för sin konfirmation. Denna tradition ändrades 1979. Alltså finns det traditioner som man kan förändra. Visst finns ju argumentet att konfirmanderna var döpta, men det tycker jag spelar mindre roll. Vi har en gång för alla öppnat nattvarden för såväl barn som vuxna.

Man skriver också om tillfällen då odöpta ta emot nattvard. Om man vet om att det finns präster som bryter kyrkans ordning, borde det i sådana fall införas någon slags reprimand/bestraffning för dem.

Jag är inte alls säker på att dopets ställning skulle försvagas. Från officiellt håll inom SvK är dopet centralt, men hur är det från dopföräldrarna. Är dopet så centralt för föräldrarna/släktingar eller ser de det som en tradition och namngivningsceremoni?

Jag funderar allt oftare för vems skull vi har dop/nattvard/vigsel osv. Är det för kyrkans skull eller för människorna? Allt oftare tycker jag nog att svaret blir kyrkan och ordningens skull. Jag menar inte att SvK kan släppa löst allt, utom kontroll. Men frågan måste alltid ställas: För vems skull finns SvK?