Damelvan - en parallell till Svenska kyrkan

Jag har läst "Damelvan. Pionjärerna, dramatiken och guldåren. Ett porträtt av svensk damfotboll" av Jennifer Wegerup. Det är en mycket intressant läsning om damfotbollens framväxt i Sverige. Den handlar om dagens fotbollskvinnor, men också om de så gick före. Det är faktiskt lika mycket en bok om kvinnohistoria som om fotboll. Så sent som på 70-talet tillsatte Svenska fotbollsförbundet en utredning som skulle ta reda på om brösten kunde ta skada av skott. (Det kunde de inte!) Kvinnorna som har velat spela fotboll har intensvit motarbetats från fotbollsförbundet.
Intressant blir det också om man drar paralleller till kvinnors tillträde till prästämbetet. Tänk så mycket rädsla det har funnits och finns till att kvinnor skall få sparka boll och/eller predika guds ord.

En bok som starkt rekommederas.

Kyrkliga tidningar, vad vill de egentligen?

Det finns en mängd olika tidningar/tidskrifter/magasin som säger sig skildra det som sker eller som borde ske i Svenska kyrkan. Det finns väldigt många som jag inte läser. Här följer de tidningarna som jag någorlunda regelbundet läser och vad de själv säger är sin uppgift. (Som vanligt med mina kommentarer efter)

Kyrkans tidning är Svenska kyrkans nyhetstidning. Vi speglar och granskar, ger fakta och analyserar. Våra självklara ämnen är allt som rör Svenska kyrkans verksamhet - diakoni, ekonomi, miljö, de anställdas situation, det kyrkliga biståndsarbetet och mycket annat. Vi följer den ekumeniska utvecklingen i Sverige och utomlands och bevakar vad som sker inom andra delar av den världsvida kyrkan och inom andra religioner. (Är den största tidningen och den jag tycker kanske är minst dålig när det gäller veckofärsk information. Den är oftast tyvärr väldigt slätstruken och sticker sällan ut hakan. Försvarar ständigt allas rättighet att få vara med i kyrkan. Med Elisabeth Sandlunds intåg har OAS-anhängare och nyfrälsta 50+ fått en stark förkämpe. Varför har man infört en familjesida? Jag är inte intresserad om vilka inomkyrkliga personer som har döpt sitt barn, gift sig eller fyllt 60 år. Ansvarig utgivare är Dag Tuvelius)

Svensk Pastoraltidskrift är en tidning för kyrkligt intresserade, lekfolk, diakoner och präster. Den innehåller debattartiklar, lärda uppsatser, bokrecensioner, omvärldsbevakning, stiftsnyheter, predikomaterial och kyrkligt kalendarium. Vi vill företräda klassisk kristen tro i Svenska kyrkan. (En tidning för dem initierade. Riktar sig främst till högkyrkliga. Har en mycket utförlig redovisning om vilka som har sökt och fått olika prästerliga tjänster. Ansvarig utgivare är Yngve Kalin)

Kyrka och Folk ser som sin uppgift att sprida den sunda läran inom Svenska kyrkan. Genom att belysa vad som i vår tid strider mot den evangelisk-lutherska bekännelsen hoppas vi bilda opinion för en ny reformation. Vi sticker inte under stolen med att den kristna vägledning tidningen försöker ge bygger på att Bibeln är Guds ofelbara ord.
Prenumerera på tidningen som alla biskopar i Sverige har, men inte sympatiserar med! (Kyrkliga förbundets tidning. För dig som redan är konservativ. Har stark koppling till Missionsprovinsen. Prästvigda kvinnor och homosexuella gör sig icke besvär. Ansvarig utgivare är Fredrik Sidenvall)

Göteborgs Stifts- Tidning (OBS, en gammal länk)
(En mycket smal tidning som riktar sig till de riktigt gammalkyrkliga och konservativa. Mycket luthersk fördjupning. Ansvarig utgivare är Pekka Heikkinen)

Dagen är Dagens nättidning, men också en portal för kristenheten i Sverige Vi är den viktigaste mötesplatsen på Internet både för kristna och för dem som vill veta vad som händer i kristenheten. (Viktigaste mötesplatsen för kristna! Här slår vi oss inte för bröstet alls! En tidning som uteslutande handlar om frikyrkor, mycket lite om Svenska kyrkan. En tidning som inte är mycket att ha. Ansvarig utgivare är Daniel Grahn)

Svensk Kyrkotidning är ett organ i Svenska kyrkan som riktar sig till teologiskt intresserade. Tidningen belyser aktuella kyrkliga och samhälleliga ämnen i evangelisk-luthersk anda. Svensk Kyrkotidning värnar om Svenska kyrkans karaktär av öppet trossamfund. Tidningen granskar kritiskt kyrkolivet i lojalitet mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som reformatorisk kyrka. (En tidning som ger fördjupning med rejäla predikoutkast. Främst för präster. Ansvarig utgivare är Boel Hössjer Sundman)

Amos Magasin, magasinet om livsfrågor och kristen tro, har funnits sedan 2001. Amos lever numera ett eget liv efter att från början har varit en bilaga till Kyrkans Tidning. (Martin Lönnebo, frälsarkransar, mest bilder och stor text, inte speciellt mycket innehåll. Ett magasin för vem? Ansvarig utgivare är Dag Tuvelius.)


Vad önskar jag mig av en kyrklig tidning?
Den skall
- innehålla fördjupning av Luthers teologi. Vad betyder Luther för oss idag?
- stå för folkkyrkotanken (Inte frikyrkligt eller karismatiskt)
- våga granska Svenska kyrkan ordentligt
- sticka ut hakan i debatter
- innehålla utförlig redovisning av lediga prästerliga tjänster

Fd präst stretar emot!

Jag sa i Lusläsning av matrikeln att fd prästen Arne Olsson inte stod med i Matrikel för Svenska kyrkan. Detta var inte sant då han står med, men under Avgångna från kyrkans vigningstjänst.
Arne Olsson har överklagat Karlstad domkapitels beslut om att frånta honom ämbetet till Svenska kyrkans överklagandenämnd. Överklagandenämnden har bett Biskopsmötet om ett yttrande. Efter sommaren räknar överklagandenämnd komma med sitt svar på Olssons överklagande.
Vi får nu bara hoppas att Biskopsmötet och sen överklagandenämnd fattar det enda rätta beslutet: att Arne Olsson inte återfår sitt ämbete. Detta skulle öppna för total anarki bland de konservativa prästerna.

På ett sätt är det ju redan kaos då präster väljer att inte följer Svenska kyrkans ordning, utan att någonting händer. Intressant att de VÄLJER att inte följa kyrkans ordning, de gör ett aktivt val. Enligt mig kan man inte göra som de och hänvisa till Gud eller bibeln eller traditionen. Detta är endast ett sätt för att inte behöva ändra sig eller ta i tu med det som måste förändras.

Missionsprovinsen tuffar på!

Med raska steg arbetar sig Missionsprovinsen framåt. Den 5 februari i år vigdes Arne Olsson till biskop, samt tre unga adepter till präster. I oktober kommer Lars Artman och Göran Beijer att vigas till biskopar och i januari 2006 kommer fler unga män att vigas till präster. Förhoppningsvis kommer processen med Artman och Beijer att bli föredömligt kort och Svenska kyrkan tar ifrån de deras prästämbeten. Precis som gjordes med Arne Olsson.
Ja, vad skall man då säga om Missionsprovinsen. Att de har en konservativ syn är väl enkelt att inse: Prästvigda kvinnor, homosexuella och en ickebokstavtrogna gör sig icke besvär.
Men skall Missionsprovinsen få rymmas i Svenska kyrkan såsom tex EFS. Hittills har svaren varit mycket vaklande tycker jag. Arne Olsson fick inte behålla sitt ämbete, men tex Missionsekreteraren Bengt Birgersson är fortfarande präst i Svenska kyrkan. Den var en mängd olika präster som var med vid Olssons biskopsvigning, men med dessa har det troligen inte hänt någonting. Inte ens uppkallade till biskop eller domkapitlet för att förklara sig.
Att lekmän är med i Missionsprovinsen är väl helt OK, men att präster är med är inte OK. Man kan inte vara med i en förening/samfund som ständigt motarbetar Svenska kyrkans ordning, dvs deras arbetsgivare. Det finns ingen annan arbetsplats där dessa hade fått vara kvar. Man kan inte köra vidare på vänstersida när vi har gått över till högertrafik.

Tragiskt att Missionsprovinsen har fått så stor uppmärksamhet. Det rör sig om en mycket liten grupp inom Svenska kyrkan. Ja, till och med de konservativa är splittrade inför Missionsprovinsen. Det finns många bland de konservativa som som inte tyckte att de skulle prästviga egna.

Jag tycker att de som är i Missionsprovinsen skall göra det ända rätt: Bilda ett eget samfund. Prästerna som sympatiserar med provinsen skall avsäga sig sitt ämbete i Svenska kyrkan och gå in som präster i det nya samfundet.

Lusläsning av matrikeln

Jag har just fått tag i 2005 års utgåva av Matrikel för Svenska kyrkan. En liten höjdpunkt varje gång den kommer. I den står Svenska kyrkans präster och diakoner och en hel del uppgifter om dem, tex var de arbetar, när de är födda, år för vigning, akademisk examina. Dessutom står vilka kyrkopolitiker som sitter i tex kyrkomötet, stiftsstyrelserna, andra nämnder osv.
Detta är en bok främst för de som arbetar i Svenska kyrkan, men också en bok för oss som är mycket intresserade av Svenska kyrkan som organisation och var präster arbetar, hur stora församlingar är...

Några reflektioner angående årets utgåva:

- De har återigen fört in antal män och kvinnor som är präster, kyrkoherdar, biskopar osv. Det är en mycket viktig information för att se hur det är ställt med jämställdheten i Svenska kyrkan.

I Svenska kyrkan finns idag 2504 prästvigda män och 1434 kvinnor. Dvs 36 % är kvinnor, påtal om att prästyrket är med stormsteg på väg mot att bli ett kvinnoyrke.

Fortfarande är 80% av kyrkoherdarna män och endast 14 % av biskoparna är kvinnor, 2 av 14.

- Arne Olsson som biskopsvigdes för Missionsprovinsen och sedan förlorade sitt ämbete står inte med. Det är ju självklart att han inte skall stå med då han inte längre är präst i Svenska kyrkan, men man vet ju aldrig. Ett tu tre så står han kanske med under någon konstig rubrik.

Jag slår ett slag för Matrikel för Svenska kyrkan. En mycket mer intressant läsning än vad man kan tro. Siffror och organisation är en god läsning.