Caroline Krook vill inte bli ärkebiskop!

Caroline Krook, biskop i Stockholms stift, väljer att inte låta sig nomineras i ärkebiskopsvalet. Lustigt att Kyrkans tidning formulerar det som "Caroline Krook hoppar av ärkebiskopsvalet". Kan man välja att hoppa av någonting som man inte själv kan söka? Biskop är ingen tjänst som man kan söka, utan det är elektorerna som nominerar personer. Man kan däremot säga att man inte vill bli nominerad.
Det var många inom och utanför kyrkan som hade sett fram emot att ha henne som ärkebiskop.

Caroline själv för fram tre skäl till varför hon inte skulle kunna tänka sig att bli ärkebiskop:
# Hon känner en inre och yttre kallelse att vara kvar som biskop i Stockholm.
# Hon tycker att hon skulle vara för gammal som ärkebiskop. Caroline Krook är född 1944.
# Hon känner att hon inte är tillräckligt kompetent i relation till arbetes ansvar.

Hon säger också att hon inte endast kan söka tjänsten pga att hon är kvinna.

Caroline Krook
1969 Prästvigd
1969 Fängelsepräst, Malmö
1970 - 1981 Församlingspräst, Norra Fäladen Lunds stift
1981 - 1985 Domkyrkokaplan, Lund
1985 Teo. lic
1985 - 1990 Kaplan, Graninge Stiftsgård
1990 - 1998 Domprost, Stockholms stift
1998 Biskop, Stockholms stift

Jag kan inte säga hur Caroline Krook skulle bli som ärkebiskop. Jag har faktiskt hört henne en gång, när hon höll ett föredrag om samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan. Men för övrigt kan jag inte uttala mig om henne, för utom hennes meriter. Men när hon säger att hon inte är tillräckligt kompetent. Vem är då kompetent att bli ärkebiskop?
Nej, hon skulle inte låta sig nomineras endast pga att hon är kvinna, utan för att hon är kompetent OCH kvinna.

Jag ställer mig frågorna:
1. När kommer SvK få sin nästa biskop som är kvinna?
2. När kommer SvK få en ärkebiskop som är kvinna?

Jag svarar själv!
Fråga 1: Tidigast om 15 år (2020)
Fråga 2: Tidigast om 45 år (2050)

Välsignelsedebatten är som bortblåst!

Den först november startade Yngve Kalin sin deklaration mot välsignelse av registrerat partnerskap. Nu tre veckor efter det enorma mediauppbåd, existerar debatten inte längre. Detta i en debatt där det diskuterades ifall SvK skulle finnas kvar, skulle den splittras osv. Visst har det pratats om deklarationen och välsignelseakten i församlingarna, på arbetsplatser och ledarsidor. Diskussionen kommer troligen att leva ett tag till inom SvK, men inte inom media. Det går fort från att vara på var enda löpsedel till att endast finnas kvar på bloggar. Och visst överlevde SvK denna "strid" också, ja vi till och med klarade oss förbi Domssöndagen.
Men vad händer då efter 1 januari 2006 då välsignelseakten skall trädda i kraft? Kyrkostyrelsen kommer inte att hunnit fatta beslut om hur själva akten skall gå till. Blir det då upp till varje enskild präst eller kommer man att avvakta med att genomföra välsignelseakten?
Troligen kommer det att gå bra, kanske att det startar teologiska diskussioner mellan präster i församlingen om synen på homosexuella. Min önskan vore att detta någongång leder fram till könsneutral vigsel.

Ordförande i kyrkofullmäktige

I går var det första sammanträdet med det nya kyrkofullmäktige i Göteborgs kyrkliga samfällighet (SvK i Gbg).
SvK i Gbg är den största samfällighet vi har i SvK. Samfälligheten består av ca 310 000 medlemmar, 37 församling med närmare 800 anställda och en budget på ca 470 MSEK.
81 glada och förväntansfulla ledamöter och deras ersättare träffades i Lundby församlingshem. Det skulle utses ordföranden och valberedning. I normala fall brukar fullmäktige träffas på Börsen i Göteborg, men den var upptagen. Margareta Petersson som var ålderspresident (suttit längst i fullmäktige) var mötesordförande. Kyrkoherdarnas representant Cai Lundberg, Haga församling, höll en inledning där vi också sjöng ps. 315, En herrdag i höjden.

Efter upprop osv var vi framme vid val av ordföranden. I SvK Gbg finns det två olika valtekniska samarbeten:
ÖKA (21) + s (19) + FiSK (1) + c (1) + Dialog 2005 Tyska (1) = 43 mandat
POSK (35 mandat) + Kyrkans vänner i Örgryte (2) + Kyrkans väl i Göteborg (1) = 38 mandat

ÖKA och s föreslog Nils Kaiser, dvs mig till ordförande.
Därefter tog Olof Karlsson (POSK) till ordet. Han sa att väljarna har gjort sitt val till fullmäktige och att POSK blivit största gruppen. Men han hade inget yrkande. Vi hade någ räknat med att det skulle bli votering, men så blev ej fallet.
Proceduren var enkel: Jag valdes till ordförande för mandatperioden 2006-2009.
Därefter skulle det väljas förste vice. POSK föreslog Anders Jarlet. Inga andra förslag gav och han valdes.
Per automatik valdes därefter Inga-Lill Börjesson (s) till andre vice.
Därefter tog det nya presidiet plats och jag skulle då hålla i klubban.

Jag blev tillfrågad om ordförandeposten för ca två veckor sedan. Efter en del funderande tackade jag ja. Jag känner att jag inte har några problem med att sitta som ordf. Jag känner att uppgiften inte är "för fin" eller övermäktig. Det jag känner lite oro inför är just att ratta genom olika beslut i fullmäktige. Att hålla huvudet kallt och inte formulera mig fel.

Där satt jag då med klubban i handen och skulle leda val av valberedning. Bredvid min sida sitter vår förvaltningschef Staffan Holmgren. Han är mycket hjälpsam i dessa situationer och ett bra stöd. Både val av valberedning och dess ordförande gick ganska (mycket) bra. Utan större missöden från min sida genomfördes valen.

Det skall bli spännande om fyra veckor då skall nämligen alla nämnder och utskott väljas. Jag tror att inte kommer att gå lika enkelt då, utan troligen en hel del voteringar. Men det kommer säkert att gå bra för mig och ÖKA.

Norska kyrkan har fattat!

Mitt i denna tragiska tid av förakt för homosexuella finns det ändå ljusglimtar. Det gäller bara att titta på vår grannkyrka, Norska kyrkan.
Den 23 september i år blev Helga Haugland Byfuglien utsedd till ny biskop i Borgs stift. Hon kommer att vigas till biskop den 11 december. Just nu arbetar hon som generalsekreterare i norska KFUK/KFUM.
Med Byfuglien kommer tre av de elva biskoparna i Norska kyrkan att vara kvinnor, dvs 27 %. Sedan innan är Rosemarie Köhn i Hamar och Laila Riksaasen Dahl i Tunsberg också biskopar. I SvK är två av biskoparna kvinnor, dvs 14 %.
I Norska kyrkan är ca 10 % av prästerna kvinnor och i SvK 36 %. När kommer det ske i SvK att minst 36 % av biskoparna är kvinnor?
Denna skillnaden i antal biskopar som är kvinnor kan inte beror på att prästvigda kvinnor i Norge är mer kompetenta än de i SvK.

Idag glädjs vi åt Norska kyrkan som har förstått vad allt handlar om. Vi är också avundsjuk på att de snart får ta del av ännu en kunnig och kompetent kvinna.

Hej, hej i Kristus!

Yngve Kalin på väg att bli homovän?

Yngve Kalin verkar lusläsa min blogg. (se P.S längst ner). Han har nämligen tagit bort f.d. prästen Arne Olsson och Per-Anders Grunnan från sin deklaration mot välsignelse av partnerskap.
Bara för att man är emot välsignelse av partnerskap så gäller ändå rättning i ledet. Här får endast präster i SvK skriva under. Han verkar ju också ha svängt i ämbetsfrågan. Då han låter prästvigda kvinnorna vara med. Jag som alltid har trott att han var en motståndare.
Ja, ja, jag får passa mig för vad jag skriver. Tänk om Yngve kommer på helt andra tankar, tex vill börja välsigna partnerskap.

Hej, hej i Kristus

Prästdeklarationen

Närmare 500 präster har skrivit under Yngve Kalins deklaration (Deklaration! Är inte det någonting man gör till den 2 maj?) mot välsignelse av partnerskap. Det är både aktiva och pensionerade präster i SvK, samt en del EFS-pastor och kanske några frikyrkopastorer. På hans hemsida finns hela listan. Så här står det:

Prästdeklarationen med anledning av Svenska kyrkans beslut om välsignelse av registrerade partnerskap

Till: Svenska kyrkans församlingar och dess beslutsfattare

Svenska kyrkan har beslutat om en officiell ordning för välsignelse av registrerade partnerskap och infört detta i Kyrkoordningen.
Vi, präster i denna kyrka, som undertecknat denna deklaration anser att detta beslut står i strid med den ordning för samliv och äktenskap, som Gud genom sitt ord uppenbarat för oss och som definieras som en relation mellan en man och en kvinna. Guds ord tillåter oss inte att välsigna någon annan slags parrelation.
Vi är som präster bundna av de löften till trohet mot den Heliga Skrift och kyrkans bekännelse som vi avgav vid vår prästvigning och vi tar därför helt avstånd från den beslutade ordningen och vill på detta sätt göra det allmänt känt.

Nu för tiden blir jag inte förvånad när jag läser sådana här uttalanden. Jag blir bara mer och mer oförstående varför de är kvar i denna kyrka i förfall. Jag försöker finna nya grepp att belysa deras deklaration. Jag använder prästernas vigningsordning.

När någon vigs till präst läses följande inledningsord:
Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp,
ett tempel av levande stenar, där Kristus är hörnstenen.
I detta Guds folk, där vi alla genom dopet är kallade
att föra ut evangelium i hela världen, har prästen ett särskilt uppdrag.

En präst skall predika Guds ord och förvalta sakramenten,
leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten,
undervisa och utöva själavård och så vara en herde för Guds hjord.
En präst skall i sitt ämbete leva som Kristi tjänare,
öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till
Gud och hela skapelsen.
Med trohet och klokhet skall prästen ge Guds folk
vad det behöver för att renas och mogna i tron,
så att Guds kärlek blir synlig i världen.

Åt er skall nu anförtros uppdraget att vara präst.
Möt era medmänniskor med varsamhet och aktning.
Sök Guds viljas väg tillsammans med dem
och sträva efter att låta tro, lära och liv bli ett.

Den säger att prästen skall vara öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen. Människor som vill leva och lever i en livslång parrelation, hetero eller homo, behöver kyrkan för att bekräfta deras kärlek. Heterosexuella parrelationer har genom historien har haft behovet att bli välsignade av kyrkan och blivit det. Nu när homosexuella vågar uttrycka samma behov, vill vissa präster säga nej. Är detta att vara i sinnet vänd mot Gud och hela skapelsen? Det måste väl ändå vara att vara Gudsfrånvänd?
Vidare står det att prästen skall ge Guds folk vad det behöver så att Guds kärlek blir synlig i världen. Människor och världen behöver mer kärlek, inte mindre. Vi behöver inte ha en värld där ondskan styr, utan där kärleken växer. Om nu människor som älskar varandra, men råkar ha samma kön, vill dela sina liv tillsammans är ju detta fantastiskt. Och borde ju självklart välsignas.

Vidare in i prästvigningen måste prästkandidaten avge prästlöftena.
I. Vill ni i Guds den treeniges namn åtaga er uppdraget att vara präst och utöva detta så, att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen?
II. Vill ni stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten?
III. Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?
IV. Vill ni leva så bland människor, att ni blir vittnen om Guds kärlek och om försoningens hemlighet?

De präster som har skrivit under deklarationen säger är att de är "...bundna av de löften till trohet mot den Heliga Skrift och kyrkans bekännelse som vi avgav vid vår prästvigning och vi tar därför helt avstånd från den beslutade ordningen..."
De säger att de är bundna av trohet mot den heliga skriften och kyrkans bekännelse (II), men de känner sig inte bundna till kyrkans ordning (III). Jag tycker ju att de inte följer IV. Hur kan man motarbeta någras kärlek när man skall leva bland människor?

Just nu har även 15 kvinnor skrivit under. Två av dessa är Miriam Klefbeck och Jannica Norén som jag skrev om i Vilseledda präster? Undra när Anna Sophia Bonde, Josefine Sävenstrand, Solveig Wollin, Sofia Aspling, Maria Eckerdal och Marie Veenhuis Diamant kommer att skriva under eller kommer de inte det? Dessa vilseledda kvinnor som nu har växt till antalet blir bara mer och mer utnyttjade av motståndarna.

Jag har en viss förtjusning för matematik och statistik. De 493 som har skrivit under motsvarar 8,9 % av SvK präster, både aktiva och pensionerade. De 15 kvinnorna motsvarar 1 % av alla prästvigda kvinnorna.
Så här fördelar sig prästerna per stift:
Göteborg 174 st
Härnösand 16 st
Karlstad 7 st
Linköping 12 st
Luleå 31 st
Lund 41 st
Skara 47 st
Stockholm 19 st
Strängnäs 19 st
Uppsala 29 st
Visby 3 st
Västerås 16 st
Växjö 72 st
Övriga 7 st

Som man ser en överväldigande andel från Gbg stift, inte så konstigt. Det är här de flesta konservativa finns och funnits av tradition. Jag vet att det går åt rätt håll, men sakta går det. Jag kan också skönja en tillväxt. Det gäller att de andra stiften inte bara pekar på Gbg och tror att problemen bara finns här. Det gäller att de andra stiften också är vaksamma och hindrar allt motstånd mot Guds och människors kärlek.

P.S. Två personer har inte riktigt förstått instruktionerna är Arne Olsson och Per-Anders Grunnan. Arne Olsson är inte längre präst och Per-Anders Grunnan är inte ens prästvigd i SvK. D.S.


Hej, hej i Kristus
Nils