Spridda tankar om Svenska kyrkan

Svenska kyrkans uppdrag!

2006-02-12T12:04:00.000+01:00

Under en lång tid har jag funderat på vad Svenska kyrkans uppdrag är. Vilken uppgift har vi som evangelisk-luthersk kyrka? För mig kan det beskrivas i två enkla punkter.

Gud är kärlek!
Vi kan tvivla på bibeln, under och oss själva, men det enda vi kan säga med säkerhet är att Gud är kärlek. När detta är fastslaget får det konsekvenser för allting vi gör och säger. Det medför en radikal människosyn. Människan och dess värde sätts i centrum. Vi kan inte längre kränka människors tro, liv eller värde. Eftersom Gud är kärlek måste vi skapa en värld där kärleken syns, märks och uppmuntras. Vi kan inte skapa en värld med mindre kärlek där vissas kärlek förringas eller ses som synd. Vi måste som människor hela tiden visa på att Gud är kärlek.

Drabbad av nåd
I en tid då människor och speciellt unga mår mycket dåligt måste någonting göras. En generation kan vara på väg att växa fram med dålig självkänsla och självförtroende. Men kyrkan har nåd. Då vi är skapade av Gud och Gud är kärlek betyder det att Gud älskar oss. Gud älskar oss villkorslöst, oavsett vilka vi är, presterar eller misslyckas med. Gud älskar oss på grund av att vi är människor, med alla fel och brister. Denna nåd får vi ständigt, den tar aldrig slut. Men det är ingen mjäkig Gud. Gud ser inte lätt på våra synder, men älskar oss ändå när vi felar och bryter mot kärleken.
Om kyrkan skulle kunna få människor att förstå att de är älskade för att de just är människor, punkt slut, skulle himmelriket vara här. Ens värde sätts inte på grund av vilka kläder eller vilka kompisar man har, hur snygg man är eller vad man presterar i livet.

Vi är inte plötsligt drabbade av det oväntade, vi är ständigt drabbade av nåd.

Tills sist vill jag bara avsluta med en barnsång. Där poängen är helt uppenbarad i orden Inte därför att jag älskar honom utan därför att han gav sitt liv.

Han har skapat stjärnorna.
Han har skapat vattendrag.
Han har skapat höga berg.
Han har skapat mig (och dig och dig)

Inte därför att jag älskar honom,
utan därför att han gav sitt liv.
För mig och hela världen på Golgata.

Detta får avsluta Spridda tankar om Svenska kyrkan.

Nils

Caroline Krook vill inte bli ärkebiskop!

2005-11-22T20:03:00.000+01:00

Caroline Krook, biskop i Stockholms stift, väljer att inte låta sig nomineras i ärkebiskopsvalet. Lustigt att Kyrkans tidning formulerar det som "Caroline Krook hoppar av ärkebiskopsvalet". Kan man välja att hoppa av någonting som man inte själv kan söka? Biskop är ingen tjänst som man kan söka, utan det är elektorerna som nominerar personer. Man kan däremot säga att man inte vill bli nominerad.
Det var många inom och utanför kyrkan som hade sett fram emot att ha henne som ärkebiskop.

Caroline själv för fram tre skäl till varför hon inte skulle kunna tänka sig att bli ärkebiskop:
# Hon känner en inre och yttre kallelse att vara kvar som biskop i Stockholm.
# Hon tycker att hon skulle vara för gammal som ärkebiskop. Caroline Krook är född 1944.
# Hon känner att hon inte är tillräckligt kompetent i relation till arbetes ansvar.

Hon säger också att hon inte endast kan söka tjänsten pga att hon är kvinna.

Caroline Krook
1969 Prästvigd
1969 Fängelsepräst, Malmö
1970 - 1981 Församlingspräst, Norra Fäladen Lunds stift
1981 - 1985 Domkyrkokaplan, Lund
1985 Teo. lic
1985 - 1990 Kaplan, Graninge Stiftsgård
1990 - 1998 Domprost, Stockholms stift
1998 Biskop, Stockholms stift

Jag kan inte säga hur Caroline Krook skulle bli som ärkebiskop. Jag har faktiskt hört henne en gång, när hon höll ett föredrag om samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan. Men för övrigt kan jag inte uttala mig om henne, för utom hennes meriter. Men när hon säger att hon inte är tillräckligt kompetent. Vem är då kompetent att bli ärkebiskop?
Nej, hon skulle inte låta sig nomineras endast pga att hon är kvinna, utan för att hon är kompetent OCH kvinna.

Jag ställer mig frågorna:
1. När kommer SvK få sin nästa biskop som är kvinna?
2. När kommer SvK få en ärkebiskop som är kvinna?

Jag svarar själv!
Fråga 1: Tidigast om 15 år (2020)
Fråga 2: Tidigast om 45 år (2050)

Välsignelsedebatten är som bortblåst!

2005-11-22T11:23:00.000+01:00

Den först november startade Yngve Kalin sin deklaration mot välsignelse av registrerat partnerskap. Nu tre veckor efter det enorma mediauppbåd, existerar debatten inte längre. Detta i en debatt där det diskuterades ifall SvK skulle finnas kvar, skulle den splittras osv. Visst har det pratats om deklarationen och välsignelseakten i församlingarna, på arbetsplatser och ledarsidor. Diskussionen kommer troligen att leva ett tag till inom SvK, men inte inom media. Det går fort från att vara på var enda löpsedel till att endast finnas kvar på bloggar. Och visst överlevde SvK denna "strid" också, ja vi till och med klarade oss förbi Domssöndagen.
Men vad händer då efter 1 januari 2006 då välsignelseakten skall trädda i kraft? Kyrkostyrelsen kommer inte att hunnit fatta beslut om hur själva akten skall gå till. Blir det då upp till varje enskild präst eller kommer man att avvakta med att genomföra välsignelseakten?
Troligen kommer det att gå bra, kanske att det startar teologiska diskussioner mellan präster i församlingen om synen på homosexuella. Min önskan vore att detta någongång leder fram till könsneutral vigsel.

Ordförande i kyrkofullmäktige

2005-11-15T09:19:00.000+01:00

I går var det första sammanträdet med det nya kyrkofullmäktige i Göteborgs kyrkliga samfällighet (SvK i Gbg).
SvK i Gbg är den största samfällighet vi har i SvK. Samfälligheten består av ca 310 000 medlemmar, 37 församling med närmare 800 anställda och en budget på ca 470 MSEK.
81 glada och förväntansfulla ledamöter och deras ersättare träffades i Lundby församlingshem. Det skulle utses ordföranden och valberedning. I normala fall brukar fullmäktige träffas på Börsen i Göteborg, men den var upptagen. Margareta Petersson som var ålderspresident (suttit längst i fullmäktige) var mötesordförande. Kyrkoherdarnas representant Cai Lundberg, Haga församling, höll en inledning där vi också sjöng ps. 315, En herrdag i höjden.

Efter upprop osv var vi framme vid val av ordföranden. I SvK Gbg finns det två olika valtekniska samarbeten:
ÖKA (21) + s (19) + FiSK (1) + c (1) + Dialog 2005 Tyska (1) = 43 mandat
POSK (35 mandat) + Kyrkans vänner i Örgryte (2) + Kyrkans väl i Göteborg (1) = 38 mandat

ÖKA och s föreslog Nils Kaiser, dvs mig till ordförande.
Därefter tog Olof Karlsson (POSK) till ordet. Han sa att väljarna har gjort sitt val till fullmäktige och att POSK blivit största gruppen. Men han hade inget yrkande. Vi hade någ räknat med att det skulle bli votering, men så blev ej fallet.
Proceduren var enkel: Jag valdes till ordförande för mandatperioden 2006-2009.
Därefter skulle det väljas förste vice. POSK föreslog Anders Jarlet. Inga andra förslag gav och han valdes.
Per automatik valdes därefter Inga-Lill Börjesson (s) till andre vice.
Därefter tog det nya presidiet plats och jag skulle då hålla i klubban.

Jag blev tillfrågad om ordförandeposten för ca två veckor sedan. Efter en del funderande tackade jag ja. Jag känner att jag inte har några problem med att sitta som ordf. Jag känner att uppgiften inte är "för fin" eller övermäktig. Det jag känner lite oro inför är just att ratta genom olika beslut i fullmäktige. Att hålla huvudet kallt och inte formulera mig fel.

Där satt jag då med klubban i handen och skulle leda val av valberedning. Bredvid min sida sitter vår förvaltningschef Staffan Holmgren. Han är mycket hjälpsam i dessa situationer och ett bra stöd. Både val av valberedning och dess ordförande gick ganska (mycket) bra. Utan större missöden från min sida genomfördes valen.

Det skall bli spännande om fyra veckor då skall nämligen alla nämnder och utskott väljas. Jag tror att inte kommer att gå lika enkelt då, utan troligen en hel del voteringar. Men det kommer säkert att gå bra för mig och ÖKA.

Norska kyrkan har fattat!

2005-11-08T12:39:00.000+01:00

Mitt i denna tragiska tid av förakt för homosexuella finns det ändå ljusglimtar. Det gäller bara att titta på vår grannkyrka, Norska kyrkan.
Den 23 september i år blev Helga Haugland Byfuglien utsedd till ny biskop i Borgs stift. Hon kommer att vigas till biskop den 11 december. Just nu arbetar hon som generalsekreterare i norska KFUK/KFUM.
Med Byfuglien kommer tre av de elva biskoparna i Norska kyrkan att vara kvinnor, dvs 27 %. Sedan innan är Rosemarie Köhn i Hamar och Laila Riksaasen Dahl i Tunsberg också biskopar. I SvK är två av biskoparna kvinnor, dvs 14 %.
I Norska kyrkan är ca 10 % av prästerna kvinnor och i SvK 36 %. När kommer det ske i SvK att minst 36 % av biskoparna är kvinnor?
Denna skillnaden i antal biskopar som är kvinnor kan inte beror på att prästvigda kvinnor i Norge är mer kompetenta än de i SvK.

Idag glädjs vi åt Norska kyrkan som har förstått vad allt handlar om. Vi är också avundsjuk på att de snart får ta del av ännu en kunnig och kompetent kvinna.

Hej, hej i Kristus!

Yngve Kalin på väg att bli homovän?

2005-11-06T20:01:00.000+01:00

Yngve Kalin verkar lusläsa min blogg. (se P.S längst ner). Han har nämligen tagit bort f.d. prästen Arne Olsson och Per-Anders Grunnan från sin deklaration mot välsignelse av partnerskap.
Bara för att man är emot välsignelse av partnerskap så gäller ändå rättning i ledet. Här får endast präster i SvK skriva under. Han verkar ju också ha svängt i ämbetsfrågan. Då han låter prästvigda kvinnorna vara med. Jag som alltid har trott att han var en motståndare.
Ja, ja, jag får passa mig för vad jag skriver. Tänk om Yngve kommer på helt andra tankar, tex vill börja välsigna partnerskap.

Hej, hej i Kristus

Prästdeklarationen

2005-11-05T18:55:00.000+01:00

Närmare 500 präster har skrivit under Yngve Kalins deklaration (Deklaration! Är inte det någonting man gör till den 2 maj?) mot välsignelse av partnerskap. Det är både aktiva och pensionerade präster i SvK, samt en del EFS-pastor och kanske några frikyrkopastorer. På hans hemsida finns hela listan. Så här står det:

Prästdeklarationen med anledning av Svenska kyrkans beslut om välsignelse av registrerade partnerskap

Till: Svenska kyrkans församlingar och dess beslutsfattare

Svenska kyrkan har beslutat om en officiell ordning för välsignelse av registrerade partnerskap och infört detta i Kyrkoordningen.
Vi, präster i denna kyrka, som undertecknat denna deklaration anser att detta beslut står i strid med den ordning för samliv och äktenskap, som Gud genom sitt ord uppenbarat för oss och som definieras som en relation mellan en man och en kvinna. Guds ord tillåter oss inte att välsigna någon annan slags parrelation.
Vi är som präster bundna av de löften till trohet mot den Heliga Skrift och kyrkans bekännelse som vi avgav vid vår prästvigning och vi tar därför helt avstånd från den beslutade ordningen och vill på detta sätt göra det allmänt känt.

Nu för tiden blir jag inte förvånad när jag läser sådana här uttalanden. Jag blir bara mer och mer oförstående varför de är kvar i denna kyrka i förfall. Jag försöker finna nya grepp att belysa deras deklaration. Jag använder prästernas vigningsordning.

När någon vigs till präst läses följande inledningsord:
Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp,
ett tempel av levande stenar, där Kristus är hörnstenen.
I detta Guds folk, där vi alla genom dopet är kallade
att föra ut evangelium i hela världen, har prästen ett särskilt uppdrag.

En präst skall predika Guds ord och förvalta sakramenten,
leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten,
undervisa och utöva själavård och så vara en herde för Guds hjord.
En präst skall i sitt ämbete leva som Kristi tjänare,
öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till
Gud och hela skapelsen.
Med trohet och klokhet skall prästen ge Guds folk
vad det behöver för att renas och mogna i tron,
så att Guds kärlek blir synlig i världen.

Åt er skall nu anförtros uppdraget att vara präst.
Möt era medmänniskor med varsamhet och aktning.
Sök Guds viljas väg tillsammans med dem
och sträva efter att låta tro, lära och liv bli ett.

Den säger att prästen skall vara öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen. Människor som vill leva och lever i en livslång parrelation, hetero eller homo, behöver kyrkan för att bekräfta deras kärlek. Heterosexuella parrelationer har genom historien har haft behovet att bli välsignade av kyrkan och blivit det. Nu när homosexuella vågar uttrycka samma behov, vill vissa präster säga nej. Är detta att vara i sinnet vänd mot Gud och hela skapelsen? Det måste väl ändå vara att vara Gudsfrånvänd?
Vidare står det att prästen skall ge Guds folk vad det behöver så att Guds kärlek blir synlig i världen. Människor och världen behöver mer kärlek, inte mindre. Vi behöver inte ha en värld där ondskan styr, utan där kärleken växer. Om nu människor som älskar varandra, men råkar ha samma kön, vill dela sina liv tillsammans är ju detta fantastiskt. Och borde ju självklart välsignas.

Vidare in i prästvigningen måste prästkandidaten avge prästlöftena.
I. Vill ni i Guds den treeniges namn åtaga er uppdraget att vara präst och utöva detta så, att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen?
II. Vill ni stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten?
III. Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?
IV. Vill ni leva så bland människor, att ni blir vittnen om Guds kärlek och om försoningens hemlighet?

De präster som har skrivit under deklarationen säger är att de är "...bundna av de löften till trohet mot den Heliga Skrift och kyrkans bekännelse som vi avgav vid vår prästvigning och vi tar därför helt avstånd från den beslutade ordningen..."
De säger att de är bundna av trohet mot den heliga skriften och kyrkans bekännelse (II), men de känner sig inte bundna till kyrkans ordning (III). Jag tycker ju att de inte följer IV. Hur kan man motarbeta någras kärlek när man skall leva bland människor?

Just nu har även 15 kvinnor skrivit under. Två av dessa är Miriam Klefbeck och Jannica Norén som jag skrev om i Vilseledda präster? Undra när Anna Sophia Bonde, Josefine Sävenstrand, Solveig Wollin, Sofia Aspling, Maria Eckerdal och Marie Veenhuis Diamant kommer att skriva under eller kommer de inte det? Dessa vilseledda kvinnor som nu har växt till antalet blir bara mer och mer utnyttjade av motståndarna.

Jag har en viss förtjusning för matematik och statistik. De 493 som har skrivit under motsvarar 8,9 % av SvK präster, både aktiva och pensionerade. De 15 kvinnorna motsvarar 1 % av alla prästvigda kvinnorna.
Så här fördelar sig prästerna per stift:
Göteborg 174 st
Härnösand 16 st
Karlstad 7 st
Linköping 12 st
Luleå 31 st
Lund 41 st
Skara 47 st
Stockholm 19 st
Strängnäs 19 st
Uppsala 29 st
Visby 3 st
Västerås 16 st
Växjö 72 st
Övriga 7 st

Som man ser en överväldigande andel från Gbg stift, inte så konstigt. Det är här de flesta konservativa finns och funnits av tradition. Jag vet att det går åt rätt håll, men sakta går det. Jag kan också skönja en tillväxt. Det gäller att de andra stiften inte bara pekar på Gbg och tror att problemen bara finns här. Det gäller att de andra stiften också är vaksamma och hindrar allt motstånd mot Guds och människors kärlek.

P.S. Två personer har inte riktigt förstått instruktionerna är Arne Olsson och Per-Anders Grunnan. Arne Olsson är inte längre präst och Per-Anders Grunnan är inte ens prästvigd i SvK. D.S.

Hej, hej i Kristus
Nils

Ja till kyrklig välsignelse av homosexuella!

2005-10-27T12:58:00.000+02:00

Kyrkomötet fattade idag beslut om att införa kyrklig välsignelse av homosexuella som ingått partnerskap. Det var en stor majoritet som stod bakom beslutet 161 - 87. De flesta som var mot förslaget var från POSK och KD. Samtliga biskopar var uppe i talarstolen och gav sitt stöd till förslaget.
Nu får vi se om Alf Svensson kommer att lämna SvK.

En given ordning - en traktat om Kyrkans ämbete

2005-10-23T17:38:00.000+02:00

Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen har gett ut en liten skrift om Kyrkans ämbete, En given ordning. Den är författad av Dag Sandahl, präst och docent.

I början ges det en förklaring till skriften:
Nu ska vi ge oss in i kontroversfrågan om kvinnor i prästämbetet. När vi är oeniga måste alla veta vad ”dom andra” tänker och förstå deras motiv. (Detta är bara ett sätt att flytta fokus på de prästvigda kvinnor. Som att det är prästvigda kvinnor som är problemet?)

Med hjälp av olika texter från Paulus konstaterar Sandahl:
Ämbetet är en Guds ordning och Gud har en given ordning för detta ämbete. Den kristna tron kommer inte bara med ord utan också med ordningar – och allt kommer från Gud. (Ordningen med icke-judar som "präster" kommer i alla fall inte från Jesus eller Gud, men verkar ändå vara huggen i sten)

Fortsättningen följer:
Det måste vara fel när ett beslut fattas och genomförs så att medkristna systematiskt motarbetas, utmålas som något de, trots all mänsklig svaghet, inte är och görs andligt hemlösa i den kyrka där de är döpta, konfirmerade och kanske också vigda till tjänst.
(Men att ständigt och konsekvet motarbeta prästvigda kvinnor skulle vara OK? Eller de församlingsbor som längtar att få höra evangeliet av både kvinnor och män?)

Som avslutning har Sandahl lösningen på problemet:
Beskriva konflikten som en teologisk oenighet om Kyrkans ämbete. Saken gäller inte kvinnosynen och att kvinnor skulle ha mindre värde än män utan frågan om vad Kyrkan är och hur kvinnors och mäns kallelser förverkligas efter Guds vilja.

Det får mig att tänka på en annan skrift, Kvinna - kyrka skriven för snart 30 år sedan av Margareta Brandby-Cöster, Birgitta Nyman och Anne Strid.
De skriver:
Ytterligare kan man fråga: Är inte Ordet liv såväl som tal? Måste inte Ordet levas i handling, verka i livet? Begränsar vi inte Guds ord genom alltför snäva gränser mellan tal och leva, mellan höra och göra? Ett konservativt resonemang får ofta till följd: Mannen predikar Guds ord. Kvinnans lott blir då att göra Ordet levande och låta det bli kött i det dagliga arbetet. Detta är ytterligare ett exempel på en uppdelad världsbild vars resultat alltid måste bli förtryck och främlingskap.
Utifrån Jesu sätt att vara förstår vi att Ordet är handling också när det talas och att detta verksamma Ors helst skall bli verklighet inom varje människa. Först då når vi helhet. Därför kan man inte skilja mellan att tala Guds ord och att göra Guds ord. När vi alltså uppmanar kvinnan att göra Guds ord måste vi i samma utsträckning uppmana henne att även tala detta Ord.

Sandahl fortsätter med:
Det blev en förödande oenighet som på många sätt lamslagit Svenska kyrkan. Det trodde inte de flesta år 1958 när beslutet togs. Då tänkte majoriteten att motståndet snart skulle vara borta. Så gick det inte. Man tänkte också att med kvinnor som präster skulle Svenska kyrkan på ett nytt sätt kunna möta folket med evangelium och samla folket till gudstjänst. Så blev det inte. Det blev i stället så att reformen genomfördes med lögnen som vapen och sveket som verktyg. Så gör i alla fall inte Guds gode Ande.
(Jag är trött på tjatet om hur alla blev överkörda av politikerna 1958. Hur hade det gått för kyrkan man inte hade accepterat de politiska beslut som togs i Nicaea 325 gällande treenigheten? Där kan vi snacka om att politikeranvände sin makt. Det är ju också sjävklart att SvK började möta folket på ett nytt sätt när kvinnor fick bli präster. Män hade tänkt och sagt såsom män har sagt genom århundraden. Män och kvinnor är olika och det är ju det som är poängen. Det blev tydligt i SvK först när kvinnor fick tillträde till predikstolen. Om kvinnor inte hade fått tillträde till ämbetet är jag övertygad om att kyrkorna hade varit tömda på folk nu)

Nä, Dag Sandahl fortsätter med sitt mantra: Oj-vad-synd-det-är-om-oss-som-inte-accepterar-det-som-alla-andra-insett-och-accepterar. Kyrkans ordning är att både män och kvinnor behövs som präster. Därför att det inte går att skilja mellan att tala Guds ord och att göra Guds ord.
Amen!

Måste kristna bli ett?

2005-10-18T20:51:00.000+02:00

Jag har fört en diskussion angående om präster som varit delaktiga i Missionsprovinsens vigning av egen biskop och präster skall få fortsätta att vara präster.
Där har det framkommit argumentet, ungefär att SvK är sådan "liten del" av den kristna familjen så vi borde ta större hänsyn till de andra kristna. Dvs ta större hänsyn till motståndare till prästvigda kvinnor, inte acceptera äktenskap mellan homosexuella.

I den apostoliska trosbekännelsen står det ju: Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka....
Vad menas med allmännelig? Måste kyrkan bli allmännelig?
Är det så att alla kristna måste bli ett? Är det så att vår tro på Jesus Kristus där med gör oss till grenar av samma träd?
För mig är SvK en luthersk kyrka, en självständig kyrka. Fri från andra kristna kyrkor.
Jag menar att vi kanske tror och uppfattar Jesus, Gud och den heliga Ande så olika att vi inte kan eller skall bli ett.

Dopet, ett måste för nattvard? Del III

2005-10-11T20:06:00.000+02:00

Frågan om odöpta skall få tillträde till nattvarden verkar vara avgjord för denna gången. Gudstjänstutskottet har lämnat ett betänkande där de, precis som läronämnden, avslår Johan Linnman och Anders Åkerlund motion. Jag tycker, som jag har skrivit om här och här, att det är olycklig ordning vi har i SvK.
En del av det jag hakar upp mig på är formuleringen i kyrkoordningen "Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord. Alla som är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn inbjuds till måltiden." Hur kan man skriva att vi har ett öppet nattvardsbord, där ENDAST döpta inbjuds?

Så här skriver Gudstjänstutskottet
I Svenska kyrkans tradition är nattvarden de döptas måltid. Därför kan motionen 2005:53 ej tillstyrkas. Vid Svenska kyrkans nattvardsgudstjänster avvisas emellertid ingen som vill delta i kommunionen. I praktiken innebär detta att människor som inte döpts deltar. Detta aktualiseras särskilt i konfirmandarbetet. Samtalen som Svenska kyrkan för med Svenska Missionskyrkan gäller bland annat samma fråga, då Svenska Missionskyrkan här har en annan hållning än Svenska kyrkan.
Utskottet vill understryka vikten av att dop och nattvard hålls samman och kan därför inte tillstyrka någon förändring av Kyrkoordningen som skulle riskera att försvaga dopets ställning.
Hur sakramenten i praktiken förvaltas ligger i den tjänstgörande prästens pastorala ansvar. Det handlar både om att inbjuda till kommunion och att förbereda de ännu icke döpta till dopet.

Utskottet säger att i Svenska kyrkans tradition är nattvarden de döptas måltid. Det är ju sant, men traditionen var också att man inte fick ta nattvard för sin konfirmation. Denna tradition ändrades 1979. Alltså finns det traditioner som man kan förändra. Visst finns ju argumentet att konfirmanderna var döpta, men det tycker jag spelar mindre roll. Vi har en gång för alla öppnat nattvarden för såväl barn som vuxna.

Man skriver också om tillfällen då odöpta ta emot nattvard. Om man vet om att det finns präster som bryter kyrkans ordning, borde det i sådana fall införas någon slags reprimand/bestraffning för dem.

Jag är inte alls säker på att dopets ställning skulle försvagas. Från officiellt håll inom SvK är dopet centralt, men hur är det från dopföräldrarna. Är dopet så centralt för föräldrarna/släktingar eller ser de det som en tradition och namngivningsceremoni?

Jag funderar allt oftare för vems skull vi har dop/nattvard/vigsel osv. Är det för kyrkans skull eller för människorna? Allt oftare tycker jag nog att svaret blir kyrkan och ordningens skull. Jag menar inte att SvK kan släppa löst allt, utom kontroll. Men frågan måste alltid ställas: För vems skull finns SvK?

Slutet nära för prästers delaktighet i Missionsprovinsen?

2005-10-11T11:15:00.000+02:00

Under året har jag ett flertal gånger skrivit om Missionsprovinsens biskops- och prästvigning. (Se här, här och här). Gång på gång har SvK signalerat tydligt sitt avståndstagande. Nu går domkapitlet i Göteborgs stift ett steg längre. De präster eller diakoner, som vill assisterar eller aktivt deltar vid annat trossamfunds vigning av biskop, präst eller diakon, måste ha biskopens tillstånd. Domkapitlet säger ingenting om man går dit och sitter i kyrkbänken.

Utdrag ur domkapitlets protokoll:
Präst eller diakon kan - efter biskopens godkännande - delta som assistent eller på annat sätt medverka vid annat trossamfunds vigning av biskop, präst eller diakon. Domkapitlet vill därför understryka, att den som inbjudes att delta i sådan vigning och vill acceptera denna inbjudan, sålunda måste inhämta biskopens godkännande.

Dessutom avslutar domkapitlet sitt beslut med att påminna om att de inlett tillsynsärende angående de som deltog vi Missionsprovinsens biskopsvigning av Arne Olsson. Förhoppningsvis kommer domkapitlet att agera kraftfullt mot dem som aktivt deltog vid detta tillfället. Men troligen blir det inte så, men förhoppningsvis en kraftig markering

Domkapitlet erinrar om tidigare beslut den 10 februari 2005, § 31, att inleda tillsynsärenden avseende de präster och diakoner som på olika sätt kan vara engagerade i Missionsprovinsen. Domkapitlet avvaktar vidare handläggning av tillsynsärendena i väntan på utslag från Svenska kyrkans överklagandenämnd.

Psalm 90 - Blott i det öppna

2005-10-04T12:22:00.000+02:00

Min favoritpsalm är psalm 90, Blott i det öppna.

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.

Leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna ligger din möjlighet.

Text: Britt G Hallqvist 1972 efter J Kirkegaard 1971
Musik: O Widestrand 1974, 1980

Dopet, ett måste för nattvard? Del II

2005-09-29T21:19:00.000+02:00

Som jag skrev om i Dopet, ett måste för nattvard? så ifrågasätter jag att man måste vara döpt för att kunna ta emot nattvard. Till årets kyrkomöte har Johan Linnman och Anders Åkerlund motionerat om samma sak. De avslutar sin motion med:
Vi finner det angeläget att denna fråga får belysas pastoralt och teologiskt för att möta nutida och framtida utmaningar. I dag firas nattvard i fängelser, vårdhem, kyrkor och på festivaler och torg. Vi kommer möta allt fler odöpta som ställs utanför genom vårt dubbla budskap. Vi motionerar därför om ett öppet och ärligt välkomnande: – Kom, allt är tillrett! Och där var och en som vill får vara med.

Läronämnden har kommit med ett yttrande där de säger:
Svenska kyrkan står i den allmänkyrkliga tradition, som gällt alltsedan fornkyrkan, att dop och nattvard hör ihop. Oavsett kyrkotillhörighet inbjuds alla döpta till nattvardsbordet. Det skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära att skilja dop och nattvard åt. Fokus i det pastorala arbetet bör inriktas på hur människor, som ännu ej är döpta, kan inbjudas och förberedas för att ta emot dopet och därmed även nattvardens gåvor.

Jag hoppas att Linnman och Åkerlunds motion går genom.

Kyrkovalets vara eller inte?

2005-09-27T13:20:00.000+02:00

Skall kyrkovalet vara kvar? Lågt valdeltagande och hög kostnad gör att många blir mer och mer tveksamma till om kyrkovalet skall genomföras på samma sätt nästa gång. Men majoriteten av dem som var nominerade till kyrkomötet är mer eller mindre positiva till dagens system.

Det finns personer och grupperingar inom kyrkan som vill att man tar bort direktvalen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Man skulle endast ha direktval till kyrkoråden. Därefter skulle det vara indirekt val till övriga nivåer. De menar att valdeltagandet skulle öka. Väljarna skulle känna sig mer delaktiga, då de då skulle rösta på personer de känner eller vet vad de står för. Jag menar att detta är feltänkt.
Men ser man på valdeltagandet nu så visar det sig att högst valdeltagande är det till kyrkomötet och sedan i fallande skala till kyrkoråden. Om man skulle följa principen att behålla valet där flest röstar borde alla platser fördelas utifrån valet till kyrkomötet, en märklig konstruktion.

Den höga kostnaden för kyrkovalet, ca 150 miljoner kr. Frågan är om sex kr per medlem och år är en överdrivit hög kostnad för demokratin. Visst kan kostnaden minskas, men att nämna papperskostnad i detta sammanhang är fel. Det kostar förhållandevis lite med valsedlarna. Jag tycker däremot att man inte skall beställa så många valsedlar, men detta pga av miljömässiga skäl.

Nej, jag har som alltid några enkla lösningar på de flesta problem.

1. Förbjud alla samlingslistor.
Vad är poängen att gå och rösta om det bara finns en enda lista över kandidater? Låt personerna bilda grupperingar med vad de står för, även om de blir små. Väljarna kommer att bli mer intresserade när det blir tydligare när man vet var de står för.

2. Gör kyrkovalet billigare.
Den stora kostnaden för valet är inte valsedlarna, val till fyra nivåer eller personkryssen. Det är personalen i SvK, reklam och utskick som kostar.
Därför skall man bara kunna rösta på två sätt, antingen på valdagen eller via poströstning.
Stryk all förhandsröstning på pastorsexpeditionerna. Tillsammans med röstkortet skall ett brev med blanka valsedlar för poströstning följa med.
Stäng de speciella röstmottagningsställen. Skall man rösta gör man i sin vallokal.

3. Öka enkelheten i röstandet.
Det borde vara möjligt att rösta via Internet. Nu för tiden kan man deklarera, gör anmälningar till Försäkringskassan osv. Visst borde det gå att rösta vi Internet.

Partipiskan i kyrkan!

2005-09-27T09:29:00.000+02:00

Är det fult att använda partipiskan i kyrkan? En hel del skulle vilja påstå det, men inte jag. En del personer tycker det är anstötligt att vi i ÖKA ibland använder partipiskan. Självklart finns de största motståndarna utanför ÖKA. Varför är det så provocerande att vi skall tycka samma i väsentliga frågor?
När jag stod och delade ut valsedlar utanför min vallokal kom jag i diskussion med en från POSK, se tidigare kommentar. Han var mycket upprörd över att medlemmar i ÖKA inte alltid fick rösta som de ville. Han slog sig för bröstet och sa att i POSK får alla rösta som de vill. För de tvingar ingen till någon åsikt.

I ÖKA tvingar vi ingen till några åsikter, men om man inte kan ställa upp på vissa grundläggande principer kan man inte vara kvar som medlem. I ÖKAs stadgar står vissa saker man inte kan frångå om man skall vara medlem, bla bejaka Svenska kyrkans ordning om kvinnors och mäns lika tillträde till vigningstjänsterna, verka för att kyrkan ska vara en folkkyrka öppen för alla, visa respekt för varje människas värde och värdighet oberoende av sådant som kön, ålder, socialgrupp, etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning.

I några frågor i kyrkofullmäktige i Göteborg har alla i ÖKA röstat likadant, tex om SvK i Göteborg skulle fortsätta utreda om SvK skulle driva friskola. ÖKA röstade nej. Sen röstade ÖKA samma när det gällde tillsättningar av ordförande mm i nämnder och utskott. Det intressanta vara att alla i POSK, POSK som låter alla de sina rösta efter eget samvete, röstade exakt det motsatta. När jag frågade min vän från POSK om detta inte var partipiska sa han: Nej, vi i POSK hade samsyn i frågorna!

POSK tar spjärn emot allt som heter parti, tydlighet eller att tycka samma. Men deras resonemang håller inte i längden. Vissa frågor är grundläggande och då måste man faktiskt rösta/tycka samma. Det är ett ansvar man har gentemot väljarna och sig själv.

Reflektioner angående kyrkovalet

2005-09-24T19:46:00.000+02:00

En vecka efter valet och diskussionen om SvK är som bortblåst från media. Jag skall här försöka mig på en liten analys av kyrkovalet.

1. Valdeltagandet.
Jag hade personligen hoppats på att det skulle stiga lite från förra, men så skedde inte. Många orsaker tror jag. Förra gången blev det sådan fokus på att SD ställde upp. Inte riktigt samma drag denna gång, bådar troligen inte gott inför kommande allmänpolitiska valet nästa år. Troligen är det så att SD har blivit mer rumsrena och därmed kommer de in på fler kommuner. De medlemmar i SvK som inte tycker att de är aktiva i kyrkan bryr sig därför inte heller om att rösta. Att få människor att förstå att deras röst faktiskt kan påverka. I en församling kan man med sin röst vara med och påverka så att majoriteten i kyrkorådet ändras. Så att sakta men säkert den teologiska inriktningen som finns i församlingen ändras. Kanske så att en prästvigd kvinna eller öppet homosexuell präst anställs. Eller att en kvinna blir kyrkoherde.
Vi måste göra det tydligt för medlemmarna vikten av att gå och rösta. Att gå över till medlemsmöten, stämmor, tror jag inte på. Då har vi lämna den demokratiska folkkyrkan. Då är SvK någonting annat. Läs mer här!

2. Sverigedemokraterna.
De ökade med 2 mandat i kyrkomötet. 4 av 251 medför ingenting rent praktiskt. SD kommer inte att få plats i något utskott mm. De kommer säkert att lämna in motioner som nästa per automatik kommer att läggas ner.
Till stiftsfullmäktige i Uppsala 1 mandat, Linköping 1 mandat, Strängnäs 1 mandat, Lund 3 mandat, Göteborg 1 mandat, Karlstad 1 mandat och Stockholm 2 mandat. Kommentar, se kyrkomötet.
Oroväckande att de ändå hela tiden sakta men säkert blir mer accepterade av Sveriges befolkning.

3. Frimodig kyrka.
Jag var övertygad om att FK skulle få över 10 mandat i kyrkomötet. Det fick de inte utan sju.
När det gäller SD är jag säker på hur lite de kommer påverka, men med FK vet jag inte. Det finns att för många som kommer att vurma för denna förtryckta grupp. Det finns ju så många bra och goda personer som är med i FK som vi borde släppa in i utskott osv. Nä, sätt ner foten med än gång. Stoppa de innan de har kommit över tröskeln. De kommer att sänka taket till slut.
En sak som jag tycker är bra med FK är att alla grupper tvingas bli mer tydliga var vi tycker, förutom POSK. Jag är en stor förespråkare av fler tydliga grupperingar. Det kommer att göra det politiska och teologiska SvK mer intressant, demokratiskt och bättre.

4. Allmänpolitiska partier.
S förlorade på att gå ut så hårt mot kvinnoprästmotståndarna. Det blev en backlash där väljarna valde annat än de allmänpolitiska partierna. Väljarna tyckte synd om FK. Sen tröttnade också väljarna på att riksdagspartierna är inne och petar på det fria samfundet som SvK numera är. Jag har aldrig känt mig hotad av de allmänpolitiska partierna. Jag tycker och kan förstå de som väljer att ställa upp för dem. FiSK, KD i SvK, MP i SvK och v säger att de inte är samma som riksdagspartierna, men vem uppfattar det så. De kan argumentera i oändligheten men det kommer inte att ändra röstarnas uppfattning, även om de har fel. Nej, byt namn helt och hållet eller stå för er närhet till moderpartiet.

5. POSK
Glädjande tappade POSK på väldigt många ställen. Inte bara till FK utan överhuvud taget. (Det hade varit roligare och bättre om rösterna hade gått till några andra) Jag är övertygad om att det beror på deras konsekventa linje i att alltid vara otydliga.
När jag stod och delade ut valsedlar utanför min vallokal kom jag i diskussion med en från POSK. Han tyckte att det var helt förkastligt dels med partipolitiska grupper, men också med andra grupperingar än just POSK. Hans resonemang var ju att POSK omfattar de som vill kyrkans väl (det gamla namnet på obundna i kyrkan) och varje person få ju ändå tycka som de vill i POSK. Han menar att det är fel att "tvinga" sina medlemmar att tycka som resten av grupperingen. När jag frågade honom om det inte var skönt att Frimodig kyrka hade brutit sig ur, medgav han att det tyckte han ju. Det blev ju enklare. Men ändå så fattade han inte poängen med flera olika grupperingar. Nä, något mer trångsynt får man faktiskt leta efter.

Kyrkomötet
Arbetarepartiet - Socialdemokraterna 71 mandat (-3)
Centerpartiet 41 mandat (-2)
Folkpartister i Svenska kyrkan 15 mandat
FRIMODIG KYRKA 7 mandat (+7)
GABRIEL 1 mandat
Kristdemokrater i Svenska kyrkan 17 mandat (-7)
Kyrklig samverkan i Visby stift 1 mandat
Miljöpartister i Svenska kyrkan 4 mandat (+4)
Moderata Samlingspartiet 45 mandat (-3)
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan 34 mandat (-2)
SPI Seniorpartiet 1 mandat (+1)
Sverigedemokraterna 4 mandat (+2)
Vänstern i Svenska Kyrkan 3 mandat (-1)
ÖPPEN KYRKA - en kyrka för alla 7 mandat (+4)

ÖPPEN KYRKA i kyrkovalet!

2005-09-20T14:23:00.000+02:00

Så här gick det för ÖPPEN KYRKA i kyrkovalet. Sammanfattningsvis kan man väl säga att ÖKA gick fram i så gott som samtliga val. Bland annat fyra fler mandat till kyrkomötet och ett till i stiftsfullmäktige i Göteborgs stift. Hur det gick för övriga grupper kan man se på Svenska kyrkans valsida.
Jag fick troligen plats i kyrkorådet i Göteborgs Carl Johan församling och kyrkofullmäktige i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Till kyrkomötet fick ÖKA in fyra från Göteborgs stift och jag var på femte plats.

Kyrkomötet (256 mandat)
7 mandat (+4)
2,9 %
(Göteborgs stift 4, Lunds stift 1, Stockholm stift 1 och Uppsala stift 1)

Göteborgs stift
Stiftsfullmäktige i Göteborgs stift (81 mandat)
10 mandat (+1)
11,5 %

Göteborgs kyrkliga samfällighet (81 mandat)
21 mandat (+3)
25,8 %

Forshälla kyrkliga samfällighet (25 mandat)
14 mandat (-1)
58,5 %

Rommele kyrkliga samfällighet (19 mandat)
9 mandat (+9)
45,5 %

Askims församling
3 mandat (-1)
32,5 %

Biskopsgårdens församling
3 mandat (+3)
31,6 %

Brämaregårdens församling (Kyrkofullmäktige, 19 mandat)
13 mandat (+13)
66,1 %

Domkyrkoförsamlingen i Göteborg
2 mandat (+2)
17,8 %

Fors församling
10 mandat (+10)
100%

Forshälla församling
7 mandat (+7)
70,7 %

Gunnareds församling
5 mandat (+5)
54,1 %

Göteborgs Annedals församling
7 mandat
70,6 %

Göteborgs Carl Johans församling
4 mandat (+2)
37,7 %

Göteborgs Haga församling
8 mandat
83,1 %

Göteborgs Johannebergs församling
4 mandat (+4)
36,6 %

Göteborgs Oscar Fredriks församling
8 mandat (+1)
78 %

Göteborgs S:t Pauli församling (12 mandat)
6 mandat
53,2 %

Göteborgs Vasa församling
3 mandat (-1)
35,5 %

Härlanda församling (Kyrkofullmäktige, 25 mandat)
10 mandat (+1)
40,3

Ljungs församling
8 mandat
76,5 %

Lundby församling
4 mandat (+4)
38,3 %

Resteröds församling
10 mandat (+10)
100%

Älvsborgs församling
4 mandat (+4)
38,2 %

Örgryte församling
4 mandat (-1)
41,1 %

Strängnäs stift
Västra Vingåkers och Österåkers kyrkliga samfällighet (25 mandat)
7 mandat (+7)
26,6 %

Västra Vingåkers församling
3 mandat (+3)
29,9 %

Kyrkan bör välsigna kärlek oavsett kön!

2005-09-17T19:49:00.000+02:00

Ibland så finner man någon som uttrycker det man själv tycker. Så är fallet med stiftsadjunkt Maria Ottensten, som även är kandidat för ÖKA. Bland annat så skriver hon så här i Kyrkan bör välsigna kärlek oavsett kön.

Finns Gud i vissa sammanhang men inte i andra? Kan man i någon bemärkelse se på människor om de hör ihop med Guds sammanhang eller inte? Är somliga "mer kristna" än andra?
Sådana frågor ställdes kring Jesus också: och när jag läser berättelserna om honom tycker jag att hans svar är tydligt. Gud finns överallt, alla människor kan sägas tillhöra Gud och religiösa gränsdragningar mellan innanför och utanför, mer eller mindre religiös, är aldrig Guds, bara människors.

Min grundläggande tro om Guds närvaro gör att jag inte tror att kyrkans främsta uppgift är att "få människor att gå i kyrkan", eller att "få människor att bli något annat än de är, nämligen religiösa". I stället vill jag verka för en kyrka där varje enskild människa tas på djupaste allvar.

Att kyrkan har både kvinnor och män på alla typer av poster, inklusive präster och biskopar, är inte någon slags "eftergift för politiska jämlikhetssträvanden", utan en konsekvens av evangeliernas budskap om jämlikhet som Guds avsikt. Att arbeta för rättvis lagstiftning när det gäller homosexuell samlevnad, är inte politisk korrekthet utan en konsekvens av Jesus strävan att upphäva sociala orättvisor.

Kyrkovalet handlar inte en sekund om hur politiskt korrekta vi ska vara, utan om utifrån vilka kriterier vi tolkar Bibeln och vår tradition. Synen på kvinnor som präster och homosexuell samlevnad kan tjäna som typexempel som visar hur företrädare för olika nomineringsgrupper ser på bibeltolkning och kyrkans plats i samhället. Och som tecken på hur man besvarar frågan; Var finns Gud?

Läs hela så förstår ni hur jag också tänker!

Vilseledda präster?

2005-09-17T11:16:00.000+02:00

Den senaste tiden har det dykt upp en mycket märklig diskussion. Nämligen den där prästvigda kvinnor försvarar kvinnoprästmotståndare och anklagar SvK för att gå förfallets väg. Hur kunde det gå så här? Är dessa kvinnor lurade, naiva eller vad?

Prästen Solveig Wollin säger till Kristianstadsbladet om att fira mässa med en motståndare: – Vi försökte från båda håll för att få det att fungera. Vid nattvarden läste han instiftelseorden där bröd och vin blir till Kristi kropp och blod, och jag tog ett steg åt sidan, var bara assistent.
Min fråga är då: Varför celebrerade inte hon? Varför är det alltid kvinnan som skall vara assistent och inte mannen?
Solveig avslutar med: – Jag har ju haft tur, många har faktiskt farit illa i mötet med motståndare.
Att förstå och veta om att kollegor far illa utan att inse faktum är mycket naivt och konstigt. Ständigt åsidosätts kvinnor när det tex gäller kyrkoherde- och biskopstillsättningar. Jag blir så trött på det ständiga pratet om att det är ett obetydligt problem i SvK.

Prästerna Anna Sophia Bonde, Miriam Klefbeck, Jannica Norén och Josefine Sävenstrand skriver i en debattartikel i Kyrkans tidning: Men vi kan inte låta bli att undra: varför verkar kampen för kvinnliga präster så gott som alltid kombineras med ett svalt intresse för det som vi ovan beskrivit som kyrkans hjärta, hennes budskap om Jesus Kristus?
Så är inte alltid fallet. Vi i ÖPPEN KYRKA vill arbete att föra ut det goda budskapet om Guds kärlek, om försoningen genom Jesus Kristus och om den heliga Andens närvaro idag. Vi vill att detta budskap skall förkunnas på ett sådant sätt att människor blir berörda av glädjen och djupet i den kristna tron. Vi vill fira gudstjänster som vårdar levande traditioner men som också i frimodighet uttrycker tron på nya sätt.

De säger också: Det blir sorgligt när de enda som i sin kyrkovalskampanj betonar vikten av trohet mot Kristus är nomineringsgruppen Frimodig kyrka som visserligen officiellt inte har tagit ställning i ämbetsfrågan men vars lista delvis består av människor som är (men som det bär oss emot att reducera till) kvinnoprästmotståndare.
I nästan allt som Frimodig kyrka vill i kyrkan handlar om gudstjänstlivet. I de andra frågorna hänvisar de till samtal och diskussioner. De verkar som att de vill och tror att SvK fungerar så som den gjorde innan 1958. En relativt stark kyrka där alla var medlemmar. Ett samhälle utan problem, där solidariteten är stark, före mångkulturens berikande intåg i Sverige. Nä, Frimodig kyrka kommer endast att bry sig om det lokala, det som ryms inom kyrkans väggar.

Prästerna Sofia Aspling, Maria Eckerdal och Marie Veenhuis Diamant skriver en replik på Anna-Karin Hammars debatt i UNT. Tragiskt är att dessa kvinnor skriver ihop med Thomas Grunnesjö, Bertil Murray och Pär Stenberg som står på Frimodig kyrkas listor.
I sin replik skriver de: Svenska kyrkan är inte hjälpt av konfrontationspolitik. Den behöver arbetsro, framtidstro och samverkan mellan alla som vill dess väl.
SvK kommer att få arbetsro när den blir trovärdig. Ingen normal människa kan anse att SvK till fullo är trovärdig när det finns personer som städigt motarbetar den och vägrar följa kyrkoordning.

Jag är övertygad om två saker:
# Eftersom Jesus är viktig och central för oss är även ämbetsfrågan det. (Se
Jesusfrågan är en fråga om förtroende!)
# SvK är en kyrka. Där firar vi gudstjänst för att få kraft, mod och uppbyggelse. Därför behövs både män och kvinnor som präster.

Som avslutning vill jag sända med några tankar till ovan nämnda kvinnor.
Ni, ofta unga, prästvigda kvinnor har glömt tre saker:
1. Er historia. Alla de kvinnor och män som har kämpat för att kvinnor skall få bli präster. Att tro att den kampen är över är naivt. Ständigt blir vi alla påminda om hur krafter vill återgå till ordningen som den var innan 1958. Inte bara att alla män skall kunna bli präster utan även att kvinnor inte skall få vara präster längre. Detta är inte något litet lokalt problem i tex norra Bohuslän. Nej, det finns och det finns även tendenser till att det ökar.
Glöm inte bort hur det är i Lettland. Efter att Ärkebiskop Vanags får kvinnor inte längre bli präster. De som är prästvigda får dock fortsätta, men inga nya kommer prästvigas.

2. Synen på människan och evangeliet. Ni prästvigda kvinnor ser alltid prästvigda män som präster. Ni accepterar deras kallelse som äkta. Ni ser och förstår att både män och kvinnor behövs för att sprida evangeliet. Varje söndag år ut och år in behöver vi alla höra och förstå evangeliet från predikstolen och i olika möten. Denna syn på människan och evangeliet har inte motståndarna. Det accepterar inte er kallelse som äkta, de ser inte som präster (fastän de kanske benämner er som det), de anser att Guds ord endast är värdigt män att förmedla till församlingsborna.

3. SvK är inte ute på fel väg. SvK tar ofta inte den rakaste vägen, men de tar ändå vägen som leder framåt. Ibland så stannar den, men den vänder inte åter. Ibland behöver kyrkan personer som går före och visar vart kyrkans skall gå. Det ledsna är att ni kvinnor alltför ofta tillsammans olämpligt sällskap vill att kyrkan skall gå tillbaka på vägen. En väg tillbaka till någonting som inte alltid var evangelium.

Vilket parti tillhör du?

2005-09-08T10:43:00.000+02:00

Jag har precis gjort Kyrkans tidnings valbarometer. Jag fick följande svar:

1. Öppen kyrka 130
2. Socialdemokraterna 130
3. Miljöpartister 120
4. Vänstern i kyrkan 116
5. Centerpartiet 108
6. Kd 98
7. Gabriel 98
8. Moderaterna 98
9. Posk 96
10. Spi 92
11. Levande församling 86
12. Frimodig kyrka 66
13. Sverigedemokraterna 66
14. Fisk 64

Tur att jag är partiet troget. Intressant eller skrämmande att jag är mer Frimodig Kyrka och SD än FiSK.
Vad blev du?
Senare var jag tvungen och göra som Tack Sam! och undersöka om det fanns fler som tyckte som jag. Det fanns bara en till som tyckte som jag, nämligen Kerstin Björk (s) från Västerås stift. Hennes viktigaste fråga var skärpa reglerna för kvinnoprästmotståndare.

Utfrågning av kandidater till kyrkomötet

2005-09-07T19:36:00.000+02:00

På Kyrkans tidnings hemsida kan man läsa vad kandidaterna till kyrkomötet tycker i sju frågor.
Konstigt är de kandidater som har avstått från att svara. Varför? Vem kommer lägga sin röst på en som inte vågar stå för sina åsikter?

Frågorna och svarsalternativen var:
1. Ska kyrkotillhöriga ha rätt att själva välja vilken församling de vill vara med i? Ja, alltid. Ja, i vissa fall. Nej.
2. Vill du ändra det regelverk som reglerar kvinnoprästmotståndares möjligheter att prästvigas och bli kyrkoherdar? Ja, göra det lättare för dem. Ja, skärpa reglerna. Nej.
3. Ska homosexuella ha rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella? Ja. Nej.
4. Bör tak och/eller golv för kyrkoavgiften införas? Ja. Nej.
5. Bör domkapitlen få större inflytande över församlingarna i arbetsgivarfrågor? Ja. Nej.
6. Bör direktval till kyrkomötet bibehållas? Ja. Nej.
7. Vilken är den viktigaste fråga som du kommer att driva om du blir vald till kyrkomötet?

Jag svarade följande:
1. Ska kyrkotillhöriga ha rätt att själva välja vilken församling de vill vara med i? Nej. För mig är folkkyrkotanken en central del i SvK. Kyrkans omsorg är hela Sverige, så även alla församlingar. Rent demokratiskt är det mycket olämpligt då vi skulle få församlingar som skulle kunna bli mycket konservativa. Vad gör vi åt de församlingsbor som inte klarar att ta sig till en annan församlingskyrka, pga handikapp mm? Vi får inte överge församlingarna somriskerar att bli som små ensliga öar.
Att välja församling skulle troligen leda till att de "initierade", "den gudstjänstfirandeförsamlingen" skulle bli totalt styrande.
I folkkyrkan är det alla dess medlemmar utgör kyrkan även om man inte besöker kyrkan. Man vet aldrig när man behöver kyrkans tjänster eller inte. Eller när man kan erbjuda kyrkan sina.

2. Vill du ändra det regelverk som reglerar kvinnoprästmotståndares möjligheter att prästvigas och bli kyrkoherdar? Ja, skärpa reglerna. Allt verkar ju varar frid och fröjd med det som står i Kyrkoordningen. Men ständigt blir vi påminda om hur personer och kyrkoråd bryter mot ordningen och ingenting händer.

3. Ska homosexuella ha rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella? Ja. Kärlek och trohet mellan två människor - såväl heterosexuella som homosexuella - skall kunna ingå äktenskap.

4. Bör tak och/eller golv för kyrkoavgiften införas? Nej. Just nu är inte SvKs problem att det fattas pengar. Problem är att församlingar på alltför många håll inte har prioriterat och effektiviserat sin verksamhet. Kanske är det så att det finnas alltför många kyrkor och anställda. Jag tycker att SvK har varit av en skyddad verkstad för vissa, absolut inte för alla. SvK måste på ett sätt börja jämföra sig med kommunala och privata verksamheter, hur de har löst ekonomiska bekymmer. Detta utan att tappa fokus på kyrkans uppgift: mission, gtj, undervisning och diakoni.

5. Bör domkapitlen få större inflytande över församlingarna i arbetsgivarfrågor? Ja. Så att tex inte kvinnoprästmotståndare kan bli kyrkoherdar. Det måste också bli en bättre kontroll så att jämställdheten inom SvK efterföljs. Fortfarande är 80% av kyrkoherdarna män och endast 14 % av biskoparna är kvinnor, 2 av 14. Då är endå 36 % av prästerna kvinnor.

6. Bör direktval till kyrkomötet bibehållas? Ja. Om direkt valet skulle tas bort skulle många partier inte komma in i kyrkomötet. Detta skulle urholka demokratin i SvK. Sen kan man alltid göra valet enklare och billigare.

7. Vilken är den viktigaste fråga som du kommer att driva om du blir vald till kyrkomötet? Könsneutralt äktenskap.

Fler borde avkragas!

2005-09-04T19:51:00.000+02:00

Biskopsmötet har i ett yttrande till Överklagandenämnden sagt att f.d. prästen Arne Olsson har trätt ur vigningstjänsten i SvK och trätt in i en annan kyrkas gemenskap. Detta betyder att med största säkerhet kommer Arne Olsson inte att få tillbaka sitt prästämbete.
Han hade blivit av med sitt ämbete pga att han biskopsvigdes för Missionsprovinsen. Detta ansåg han vara fel så han överklagade till SvK.
Det var viktigt att biskopsmötet gjorde denna markering. Det kommer förhoppningsvis att påskynda Missionsprovinsen att bilda ett eget samfund.
Intressant är att Lutherska världssamfundet sparkar biskop Walter Obare som teologisk rådgivare pga av att det var han som biskopsvigde Arne Olsson.
Förhoppningsvis kommer domkapitlet i Göteborgs stift att agera mot de präster som aktivt deltog vid Arne Olssons biskopsvigning. Den förste jag tycker att de skall ta i tu med är provinssekreteraren Bengt Birgersson. Han är prästvigd i SvK men gör allt för att splittra och motarbeta SvK. Han borde avkragas omedelbart.

FISK och SD - överens i hälften av frågorna!

2005-09-04T12:09:00.000+02:00

I senaste Kyrkans tidning hade man roat sig med att be partierna som ställer upp till kyrkomötet att svara på några frågor. På frågorna kunde man svara instämmer helt, instämmer delvis och instämmer inte.

1) Kyrkan ska främst förknippas med sin stora bredd och öppenhet
2) Man ska få välja vilken församling man vill tillhöra. I dag tillhör man den församling man bor i
3) Det är bättre att höja kyrkoavgiften än att tvingas stänga en kyrka
4) Dagens system med nomineringsgrupper och kyrkoval är bästa sättet att styra kyrkan
5) Det är viktigare att församlingarna satsar på gudstjänstlivet än på diakoni om de har dåligt med pengar och måste prioritera sin verksamhet
6) Det är bra att församlingar driver förskolor och friskolor
7) Församlingar ska ge stöd till asylsökande och flyktingar
8) Det är bra att församlingarna tar pengar från kyrkoavgiften och ger till fattiga i tredje världen
9) Det borde införas en enhetlig kyrkoavgift för alla, oavsett var man bor. I dag kan kyrkoavgiften skilja mycket mellan olika församlingar
10) Svenska kyrkan ska vara öppen för dialog med andra kyrkor och religioner
11) Det borde bli svårare för män som inte vill samarbeta med kvinnliga präster att få arbeta som präst
12) Homosexuella bör få rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella

Inte så konstigt att konservativa Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna tyckte samma i sju av frågorna. Intressant eller skrämmande vara att Folkpartister i Svenska kyrkan (FISK) och SD svarade samma på hälften av frågorna.
I fråga 3 (instämmer helt) och 8 (instämmer inte) var det endast FISK och SD som tyckte samma.
En förklaring till varför FISK och SD har funnit varandra är nog att de hade svarat instämmer delvis. Inom denna kategori ryms flera svarsriktningar, men ändå i hälften överens.

ÖKA och SD tyckte endast samma i två frågor: 2 (instämmer inte) och 5 (instämmer delvis)
ÖKA och Frimodig kyrka tyckte bara samma i två frågor: 5 (instämmer delvis) och 8 (instämmer delvis)
Mest överens var ÖKA med s och m (8 frågor). m och s tyckte samma i 4 frågor.

Snart skall man kunna på Kyrkans tidnings hemsida och testa vilket parti man tycker mest som. Vad blir du frimodig, fisk, visk, posk eller kanske ÖKA?

Valdebatten som uteblev!

2005-09-04T11:19:00.000+02:00

I torsdags var det tänkt att det skulle bli valdebatt inför stundande kyrkoval. Det började med gtj i Gamla Lundby kyrka. Kyrkoherde Alf Österström pratade utifrån söndagens text "Enighet i Kristus". Han resonerade fram och tillbaka och fick även tillfälle att prata om kyrkovalet. Det är viktigt att de som ställer upp till kyrkovalet inte är kopior av varandra. Det är skillnaderna som gör det hela intressant. Alf kan ibland svamla lite, men han har en god folkkyrkotanke med allt hans säger.
Sen vidare till församlingshemmet med lotter, kaffe och dopp. I salen fanns ungefär 35 personer med en medelålder på ca 72. De flesta, ja så gott som alla, var med i någon av församlingens grupper. Jonas Ransgård från moderaterna inledde och pratade en hel del om hur de och många andra partier hade växt fram ur splittringen av Kyrkans vänner. Moderaterna ställer endast upp till stiftsfullmäktige och kyrkomötet i Göteborg. Han pratade nästan mer om ÖKA än om moderaterna. Jonas sa, lite generaliserande, att förutom att m är partipolitiskt så skiljer det endast två saker mellan dem och ÖKA nämligen: Moderaterna vill att församlingarna skall kunna driva friskolor och förskolor, dessutom att man fritt skall kunna välja församling.
Därefter var det POSK. Ingrid Ansebo och Svenning Alehem pratade om hur de fortfarande kallade sig för Kyrkans vänner i Lundby. Detta för att inte förvilla församlingsborna. De pratade också vad de ville i församlingen. Bland annat en satsning på Norra älvstranden. De sa också att de var för att både män och kvinnor skall kunna bli präster.
Stefan Lindelöf från socialdemokraterna stod senare på tur. Han pratade allmänt om social rättvisa och kyrkans ansvar för de svagare grupperna.
Därefter var det jag och Anna-Karin Dereman. Jag pratade allmänt om ÖKA och Anna-Karin om ÖKA i Lundby. Jag talade en del om folkkyrkan.

Jag slog ner på att POSK har behållit namnet Kyrkans vänner. Från Kyrkans vänner kommer så gott som alla som inte tillhör s. Dvs ca 1/3 av ÖKA kommer från gamla KV. Det är därför mycket förvirrande för röstarna när några behåller namnet från någonting som har splittrats i många olika grupper. Jag hög ner på POSKs linje att både män och kvinnor kan bli präster. Jag sa att troligen är det så att ni i Lundby tycker det, men man vet inte hur det är i grannförsamlingen eller på stifts- eller kyrkomötesnivå. Där finns det motståndare på listorna. En röst på POSK är en röst på dem som inte vill att kvinnor skall vara präster.
Jag förklarade varför ÖKA har hållning gentemot friskolor och förskolor. Vi tycker att kyrkan inte skall ha en sådan exklusive verksamhet som troligen kommer ta mycket kraft och engagemang från kyrkans arbete i de vanliga skolorna och förskolorna. Vi förordar en ökning av insatserna till skolkyrkan och till verskamhet tillsammans med kommunala och fristående förskolor.

Det tråkiga var att ingen av åhörarna eller Alf Österström kunde ställa några djärva frågor. Det blev mer av ett samtal där vi var ganska så eniga i många frågor, tex vikten av frivilliga och hur man håller kvar de. Enda gången det brände till lite var när jag sa att ekonomin i SvK kan komma att leda till att kyrkan består av kyrkoherde, frivilliga och kyrkobesökare. Dvs inga anställda. Då klev Stefan Lindelöf från s upp och förklarade varför det var så viktigt med en stor organisation med många anställda i SvK. Jag sa att SvK i Göteborg i år gick plus-minus noll. Om vi fortsätter på samma sätt kom vi inte att ha pengar kvar. Vi måste på något sätt anpassa vår organisation. Jag tror att vi i Göteborg inom 10-20 år endast kommer att ha ca 10 församlingar. Där kyrkorna fungerar som små distrikt. Angående de frivilliga gäller: rätt person på rätt plats, dessutom måste de få professionell stöttning.

Jag kände att jag inte kunde med att trycka på de andras, framför allt POSKs, svaga punkter. Det kändes som att det då hade spridit sig en mycket orolig stämning bland åhörarna. De var där för att få känslan av att vi i kyrkan håller ihop.
Jag argumenterade emot de andra, inte tillräckligt djärvt därför uteblev debatten!

Jesusfrågan är en fråga om förtroende!

2005-09-01T08:25:00.000+02:00

Jag hade skickat in en replik på Pär Linderoths debatt i Kyrkans tidning angående ämbetsfrågan. Men de tog inte in den så här kommer den. (Senare fanns den med på Kyrkans tidnings hemsida)

Jesusfrågan är en fråga om förtroende
Den stora framtidsfrågan för Svenska kyrkan är inte ämbetsfrågan utan hur vi kan göra Jesus känd, trodd och älskad säger Pär Linderoth från Frimodig kyrka. Det är ju sant. Det är ju hela kyrkans uppdrag, anställdas, frivilligas och gudstjänstbesökares, att sprida evangeliet. Så även personer som sympatiserar med Socialdemokraterna, Frimodig kyrka eller någon annan nomineringsgrupp.
”Jesusfrågan” är avgörande, men den och ämbetsfrågan är inte två motstridiga frågor som Linderoth verkar se det som. Det är på grund av att ”Jesusfrågan” är viktig som ämbetsfrågan också är viktig. För ”Jesusfrågan” är också en fråga om förtroende. Man kan inte i ena stunden säga att Jesus skall stå i centrum, med sin Gyllene regel, och sedan i nästa säga att vissa inte är präster på grund av kön. Vilken medlem i Svenska kyrkan kan få ihop detta?
Vem vill skicka sitt barn till konfirmationsläsning till någon som förnekar och motarbetar någon på grund av kön? Jag kan inte ge mitt förtroende till en sådan person att förmedla evangeliet till mig.

Det handlar om över 40 års ständig kamp för att motarbeta och ändra på det beslut som togs 1958. Det handlar om att inte inse och acceptera det som evangeliet säger och människor önskar. Det handlar om en människosyn, där människor förtrycks med hänvisning till guds ord.
Det är inte bara de prästvigda kvinnorna som motarbetas utan även församlingsborna. De församlingsbor som vill möta alla präster som förkunnar evangeliet.
Det är inte de prästvigda kvinnorna eller de som är för dem som stänger ute motståndarna. Mig veterligen har ingen motståndare blivit hindrad att fira HHN eller gudstjänst tillsammans med prästvigda kvinnor.

Det pratas om enighet i Svenska kyrkan och om hur viktig den är. Enighet är viktigt, men till en viss gräns. Hur hade det gått för kyrkan man inte hade accepterat de politiska beslut som togs i Nicaea 325 gällande treenigheten? Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka. Det betyder att man faktiskt måste acceptera vissa regler som har bestämts. Annars är man inte Svenska kyrkan längre utan någonting annat.

Frimodig kyrka, sanningen är den att det är ni som arbetar i en riktning som splittrar Svenska kyrkan. Ingenting mig emot, jag tycker att det är tiden att de som inte kan acceptera den ordning vi har i Svenska kyrkan att gå vidare och bilda eget samfund.

Nils Kaiser
Kyrkomöteskandidat för ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla Göteborg

Valdebatt i Göteborg!

2005-08-30T21:34:00.000+02:00

Torsdagen den 1 september kommer den första valdebatten gå av stapel i Göteborg. Kl. 19.00 börjar det med gtj i Lundby gamla kyrka, därefter förflyttar vi oss in till församlingshemmet. POSK skickar två, s en och m en. Från ÖKA kommer Anna-Karin Dereman och undertecknad. Anna-Karin skall försvara ÖKAs lokala färger i Lundby och jag skall argumentera för ÖKA på stifts- och kyrkomötesnivå.

Detta är min första valdebatt så det skall bli spännande att se hur det utvecklar sig. Förhoppningsvis så blir det en livlig debatt, men troligen inte. "Vi i kyrkan är ju så goa vänner. Här finns inga ovänner". Kyrkoherde Alf Österström kommer att fungera som debattledare. Jag skulle tippa att han kommer likna Siwert Öholm.

Det har varit gott att läsa era kommentarer på mina bloggar. Det har vässat mina argument och jag har ibland fått tänka nytt. Jag kommer att rapportera mer utförligt efter debatten. (eller samtalet om det vill sig illa!)

Röstkortet till kyrkovalet är här!

2005-08-30T12:13:00.000+02:00

Just precis damp röstkortet ner i brevlådan. Ett gult och fint kort med röda bokstäver: Här kommer ditt RÖSTKORT! Dels är det röstkortet med var man skall rösta någonstans och öppettider. Dessutom följer det också med något slags reklamblad för SvK. Var ska Svenska kyrkan lägga kraften?
Här finns en rad olika saker uppräknade bla:
– Själavård?
– Finnas på plats efter katastrofer och olyckor?
– Döpa, konfirmera, viga och begrava?
– Vara en röst i samhällsdebatten?
– Kyrkokonserter?
– Besöka gamla, sjuka och ensamma?
– Kyrkans barntimmar?
osv....

Det följer också med en organistationsskiss över hur de tre eller fyra valen går till. Den kommer att gör de flesta mycket konfunderade. Man måste vara ganska så initierade för att förstå den. Det står i och för sig kompletterande text, men inte mycket till hjälp. På två olika ställen i skissen står det om kyrkofullmäktige och på ett samfällda kyrkofullmäktige. Det står Kyrkostämma, men ingen förklaring. På ännu fler ställen står det kyrkoråd och på ett direktvalt kyrkoråd. Meddela mig när er granne har förstått skissen?

Grattis SvK om en "vanlig" kyrkoväljare fattar någonting av skissen, men färgglad är den ju. Gul, rosa, blå och vit används utan förklaring. En glad överraskning om när man kommer till vallokalen och kanske känner igen färgerna.

Ja, ja man får ju hoppas att ingen blir avskräckt att gå och rösta. Nej, min slogan hade kanske blivit: Kyrkan behöver din röst, pågrund av att du är människa!

Ärkebiskopen avgår!

2005-08-25T21:15:00.000+02:00

Ärkebiskop KG Hammar meddelade idag att han kommer att avgå till sommaren 2006. Jag tycker att det är synd att han skall sluta, men på samma gång uppskattar jag att vår kyrkliga tradition som låter kyrkliga ledare går i pension.
För mig har KG Hammar betytt en hel del. Jag tycker att han har stått för en luthersk tradition som ligger mig varmt om hjärtat. Hans tankar om att bibeln måste tolkas och förstås in i vår tid och vår tids frågor, hans ständiga kamp för utsatta grupper, såsom flyktingar och homosexuella.
Hans tid som ärkebiskop har präglats av en synlig ärkebiskop, som har vågat stå upp för det han tror på. Han har också på ett påtagligt sätt deltagit i samhällsdebatten. Detta har inte setts med blida ögon från politiska eller inomkyrkliga håll.
KG Hammar har gjort mycket bra, men också en del som jag inte är så glad över bla Enhet i mångfald. Jag tycker också att kunde drivit på hårdare för en könsneutralt vigsel, inte stoppat välsignelse av partnerskap i kyrkorummet.

Jag tror att hans val av tid för att meddela sin avgång var planerad. Det är ingen slump att det är ca tre veckor kvar till kyrkoval. Det är ju de nya ledamöterna i olika styrelser som kommer att vara med och rösta vid ärkebiskopsvalet. Det kommer kanske också bli lite drag i kyrkovalet.
Nu blir det en spännande tid med hur kyrkovalet kommer att sluta, så att därefter processen med ärkebiskopsval kan komma igång.
En ärkebiskop väljs på samma sätt som en biskop. Skillnaden är att även domkapitlets och stiftsstyrelsens ledamöter i samtliga stift, samt ledamöterna i Kyrkostyrelsen får rösta.

Vem blir då nästa ärkebiskop?
- De som tror sig en kvinna kan se sig om i himmeln efter detta. SvK är ett patriarkat och kommer så att förbli under överskådlig tid. Biskoparna Krook och Odenberg är bara två undantag.
- Det kommer att bli en biskop som inte kommer att ha KG Hammars tydliga åsikter och ställningstagande. Definitivt ingen som kommer att försöka driva de homosexuellas frågor.

Mitt förslag är Uppsala stifts biskop Ragnar Persenius. En som absolut inte kommer att stöta sig med någon.

Modernistiskt reformkyrkliga ÖPPEN KYRKA!

2005-08-25T11:29:00.000+02:00

Nu är det inte långt kvar till kyrkovalet den 18 september. Lite runtomkring så börjar det i media dyka upp artiklar och debatter. Jag tycker dock att det är alldeles för klent med valdebatt, men förhoppningsvis kommer det att hetta till.
I Barometern och Oskarshamns-Tidningen finns en fördömlig sammanställning över vad grupperna som ställer upp till Kyrkomötet tycker i olika frågor. Politiske chefredaktören Per Dahl kallar ÖKA för modernistiskt reformkyrkliga ÖPPEN KYRKA. Inte så illa va!

Per Dahl avslutar sin artikel med: De har också tydliga svar på frågorna om klimatet inom kyrkan och dess olika fromhetsriktningar samt om synen på vigsel/välsignelse av samkönade par. Utom – med förlov sagt – posk, som i den senare frågan tycks präglat av inre spänningar eller tidigare bindningar som förhindrar varje urskiljbar linje. (Intressant att han och jag drar samma slutsats angående POSK. Se Vad döljer sig bakom POSK?)

ÖKA i media

Upsala Nya Tidning
Markus Holmberg: Kyrkan en kraft i samhället

Bo Hansson: Skäms kyrkan för sina partier?
Replik av Biörn Fjärstedt biskop em i Visby på Bo Hansson

Åke Eldberg: Kyrkan är en påhejare och inte ett salt
Replik av Ingrid Skäremo (ÖKA): Kyrkan ofta ett salt i världen

GöteborgsPosten
Bo Hansson: Den kyrkliga demokratin måste utvecklas

Katrineholms kuriren
ÖPPEN KYRKA - en kyrka för alla

Vad döljer sig bakom POSK?

2005-08-23T12:41:00.000+02:00

Tidigare har jag tittat lite på vad Frimodig kyrka står för och jag tänkte det var dags att skärskåda POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) lite.
För det första så vill jag påminna om att det troligen skall uttalas poosk och inte påsk.
POSK ger ibland skenet av sig att vara den enda politiskt obundna nomineringsgrupp. Så är det inte det finns ytterligare sex stycken, var av ÖKA är en. Det var faktiskt så att POSK och ÖKA är sprunget ur samma grupp, nämligen Kyrkans vänner. Då POSK inte kunde vara tydliga i tex ämbetsfrågan bestämde sig några för att bilda ÖKA.

På sin hemsida redovisar vad de står i olika frågor. Intressant är att om man väljer att trycka fram hela handlingsprogrammet så får man med en hel del kommentarer som faktiskt ändrar bilden av vad de egentligen tycker. POSK är i nästan hela sitt agerande inkonsekventa och väldigt otydliga. Här några exempel från handlingsprogrammet.

Majoritetens uppfattning får dock aldrig binda den enskilde förtroendevaldes ställningstagande. POSK ger
därför sina företrädare full frihet att ta ställning efter sin egen övertygelse, vilket innebär att minoritetsröster inte tystas. (Inte tystas? Varför blev kvinnoprästmotståndaren Fredrik Sidenvall nedflyttad på listan till kyrkomötet? Senare var han var med och startade Frimodig kyrka)

POSK:s sätt att arbeta innebär att det ibland finns flera uppfattningar bland POSK:s förtroendevalda. POSK menar att detta speglar mångfalden hos de olika kyrkliga traditionerna inom Svenska kyrkan och att detta är en styrka, inte en svaghet eller ett problem. (Problemet blir det för väljarna som inte vet vad varje kandidat står för)

POSK vill att Svenska kyrkan skall vara en fri kyrka som talar profetiskt i vårt samhälle och i världen. (Fri från vem? Pratar profetiskt?)

Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. (I de församlingar där POSK är majoritet eller starkt förankrade uppfattar jag att de INTE har folkkyrkotanke. De är mycket inriktade på "den gudstjänstfirande församlingen" (För mig ett skällsord), dvs de redan initierade. De som kan gå från att vara kristen till att bli mer kristen)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är församlingens gåva och ansvar. Lekmännens ansvarstagande i gudstjänsten skall uppmuntras. (Se ovan kommentar angående "den gudstjänstfirande församlingen". Jag tycker det är trevligt när lekmän är med i gudstjänster, men det tenderar i alltför många fall att bli ännu en grupp för de initierade)

Män och kvinnor som präster
Utmaningen idag är framför allt hur de minoriteter, bestående av såväl präster som andra, som inte bejakar beslutets riktighet skall kunna verka inom kyrkan utan att vare sig de eller de kvinnor som är präster utsätts för kränkande eller nedsättande behandling eller ifrågasättande. (Genom att lägga sig i mitten i diskussion angående ämbetet tror man sig inte stöta sig med någon. Tyvärr blir det nästan alltid tvärtom. Genom att inte våga ta ställning i viktiga frågor stöter man sig med de flesta. Dessutom (min käpphäst) blir församlingsborna lidande. De vill möta både män och kvinnor som förkunnar evangeliet)

Ang. könsneutral äktenskap
POSK menar, att såväl frågan om kyrkans inställning till homosexualiteten som konsekvenserna av olika handlingsalternativ är komplex och att behandlingen därför måste få ta tid. Det är därför angeläget att beslut inte drivs igenom av en knapp majoritet. (I stycket om män och kvinnor som präster pratar POSK om att kvinnor som är präster inte skall utsättas för kränkande behandling. Genom deras hållning gentemot homosexuella visar de att homosexuella kan försakas. De säger att frågan om homosexuella är komplex. På vilket sätt? Är de inte människor som "normaliteten", som också har behov av att få sin kärlek bekräftad av kyrkan?)

Jag är av uppfattningen att POSK är på upphällningen. På grund av att de är otydliga och accepterar vad som, kommer de att splittras upp i fler nomineringsgrupper. Ingen kommer att bli gladare än jag, då jag är för att fler tydliga grupper bildas. Det kommer också att bildas grupper jag absolut inte sympatiserar med, men det ger väljarna en möjlighet att faktiskt välja och därmed blir kyrkan mer demokratiskt.

En röst på POSK är en röst på något som inte tar ställning för eller emot någonting.

Måhända är Gud fader svensk!

2005-08-18T11:49:00.000+02:00

I min granskning av andra grupperna i kyrkovalet kommer jag inte att granska Sverigedemokraterna. Det enda jag har att säga om de är följande som någon på GöteborgsPosten skrev vid förra kyrkovalet.

Inför det stundande kyrkovalet har Sverigedemokraterna lagt en broschyr i min brevlåda med följande budskap: "Vi vill ha en kyrka som det var före mångkulturen." Det måste betyda en kyrka utan tysken Luther, utan turken Paulus, och utan juden Jesus. Gud fader känner jag sämre till, jag låter det vara osagt om han möjligen är svensk.

Hjälp oss stoppa Sverigedemokraterna och kvinnoprästmotståndarna!

2005-08-10T08:25:00.000+02:00

Lite mer än en månad kvar till kyrkovalet den 18 september. Strax kommer ÖKAs valkampanjen att börja i Carl Johans församling. Det finns ingen mening med att dra igång för tidigt för då har folk glömt det. Tanken är att vi skall börja ca två veckor innan valet. Det skall lägga handlingsprogram i brevlådor, offentliga lokaler, ICA osv. Då är frågan vad vi skall skriva på framsidan. Mitt förslag är Hjälp oss stoppa Sverigedemokraterna och kvinnoprästmotståndarna! Men jag vet inte. Skall man gå till val på vad man står för eller visa vad motståndarna står för? Valstrategi är inte alltid så lätt.

Hur får man medlemmarna att gå och röst? Hur får man de att förstå vikten av kyrkovalet? SvK är demokratiskt uppbyggt och styrs av förtroendevalda. Jag är en stark förespråkare av kyrkovalet. Jag tycker inte att SvK skall göra som frikyrkorna där församlingsledningen utses av dem som är mest engagerade i kyrkan. För mig är SvK en folkkyrka. Dvs alla dess medlemmar utgör kyrkan även om man inte besöker kyrkan. Man vet aldrig när man behöver kyrkans tjänster eller inte. Eller när man kan erbjuda kyrkan sina.

Det har förts på förslag att man skulle utse kyrkorådet på medlemsmöten. Nu senast av Växjös biskop Anders Wejryd. Jag har varit engagerad i en del andra föreningar där vi har haft årsmöte/stämma. Till dessa möten kommer inte mycket mer än vad som deltar i kyrkovalet. Så jag vet inte riktigt vad positivt Wejryds idé skulle medföra. Men man kan ju alltid tro att en förändring skulle bli till det bättre.

Ett orosmoln är att i allt fler församlingar finns sk samlingslistor. Det finns alltså bara en enda lista till kyrkorådet. Oroväckande att man blandar personer med helt olika uppfattning på samma lista. Man vet alltså inte vad kandidaterna står för, om man inte frågar de personligen. Det vore bättre att de ställde upp som egen nomineringsgrupp, även om det bara hade blivit en eller två på listan. Då skulle det kunna bli tydligare för väljarna vad kandidaterna står för.

Nu kan man också gå in och titta på vilka kandidater som ställer upp. Kandidater i SvK!

Fem skäl att vara med i SvK (utan inbördes rangordning):
- SvK ger röst åt dem som inte hörs genom att arbeta mot marginalisering. Tex genom Göteborgs Kyrkliga Stadsmission, Påskuppropet
- SvK arbetar för mänskliga rättigheter och goda livsvillkor för världens fattiga. Tex Lutherhjälpen, Utrota fattigdomen nu
- SvK arbetar för och tillsammans med barn och ungdomar. Tex Svenska Kyrkans Unga, Barnverksamheter i Göteborg
- SvK verkar som en samtalspartner och vägledare i olika skeden i livet. Tex vid begravning, dop och vigsel
- SvK är en kyrka. Där firar vi gudstjänst för att få kraft, mod och uppbyggelse.

Ett steg närmre könsneutral vigsel!

2005-07-08T22:23:00.000+02:00

I juni togs ett lite steg framåt för homosexuella i kyrkan. Kyrkostyrelsen beslutade att förorda välsignelse av partnerskap. Innan har det bara varit möjligt att få förbön över ingånget partnerskap. Nu är det upp till Kyrkomötet att fatta det avgörande beslutet i höst.

Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkomötet:
- att införa Kyrklig ordning för välsignelse över partnerskap.
- att Kyrkostyrelsen får utfärda en ordning för välsignelse av partnerskap att använda i församlingarna.

För mig är det ofattbart att SvK inte tar steget fullt ut och inför könsneutral vigsel. Visst går det långsamt i SvK men det rör ju på sig. Bara processen inte stannar med detta eller att Kyrkomötet inte fattar beslut i frågan. Skälet att borgerlig könsneutral vigsel inte finns betyder ingenting för mig eller homosexuella. SvK skulle ju kunna ta beslutet att könsneutral vigsel börjar tillämpas den dagen då riksdagen fattar ett sådant beslut. Då skulle SvK bli en tydlig påtryckare på riksdagen och verkligen visa var man står i frågan om homosexuella.

Dessutom förtydligar kyrkostyrelsen vilken syn SvK bör ha när det gäller homosexuella. Det är på tiden att allt hat som kyrkan och dess medlemmar har haft gentemot HBT-personer borde läggas bakom oss, men aldrig glömmas.

Kyrkostyrelsen instämmer i Teologiska kommitténs förslag att Kyrkomötet bör göra vissa konstateranden i frågor kring homosexuella i kyrkan där det råder stor enighet inom Svenska kyrkan.
- Det är uteslutet att fördöma den homosexuella personen eller att skuldbelägga den homosexuella orienteringen.
- Kyrkan skall aktivt motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering.
- Svenska kyrkan bör inte sanktionera eller driva en organiserad verksamhet i syfte att "bota" homosexuella från deras läggning.
- Homosexuell orientering, eller ett liv i partnerskap, är inte ett motiv för att vägras vigning till kyrklig tjänst.

Dopet, ett måste för nattvard?

2005-07-08T10:27:00.000+02:00

Innan någon blir konfirmerad måste de vara döpta. Inte så konstigt då konfirmation betyder bekräftelse av dopet. Konfirmationstiden avslutas i kyrkan med redovisning och nattvard. En sak som har slagit mig är att SvK allt oftare tillämpar barnkommunion, dvs för barn som ej är konfimerade. Jag finner inget fel i det, men det jag tänker på är att det i SvK ordning står att: Var och en som är döpt får ta emot nattvardsgåvorna.
Både vid stora och små-gudstjänster eller vid tex konfirmationsgudtjänsten vet troligen inte prästen om alla är döpta. Frågan är om gudstjänstbesökarna vet om att de måste vara döpta för att ta emot nattvard.

I Svenska kyrkans ordning står det:
(...) Enheten i måltiden är ett tecken för den synliga enhet kyrkan strävar efter och för världens enhet. (...)
Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord. Alla som är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn inbjuds till måltiden.
(Det står att måltiden är ett tecken på kyrkans enighet. Hur kan man säga att det är enighet när det finns personer som inte får delta i måltiden? Detta pga att de inte är döpta. Vad skulle du som odöpt känna i kyrkan om prästen sa: Kom, nu är allt tillrett. Välkommen fram, men endast om du är döpt. Jag tycker inte om den katolska sedvänjan med handpåläggning istället för bröd och vin.)

I Luthers lilla katekes står det om nattvarden:
Vem får detta sakrament värdigt?
Att fasta och på yttre sätt förbereda sig är visserligen en god yttre ordning, men värdig och väl beredd är den, som tror på dessa ord: för er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse.
Men den, som inte tror dessa ord utan tvivlar, är ovärdig och inte beredd. Ty dessa ord "för er" förutsätter idel troende hjärtan.

I Luthers stora katekes står det:
15] Därför är det nu lätt att besvara allehanda spörsmål, varmed man nu har bekymmer, såsom t.ex. om också en ogudaktig präst kan handhava och utdela sakramentet, och annat av samma slag.
16] Ty inför sådant är vår slutsats klar, och vi säga: även om en bov mottager eller utdelar sakramentet, så har han att göra med det rätta sakramentet, d.v.s. Kristi lekamen och blod, lika väl som den som umgås därmed på det allra värdigaste sätt. Ty det är icke grundat på människors helighet, utan på Guds ord. Och likasom intet helgon på jorden, ja, ej ens en ängel i himmelen kan göra bröd och vin till Kristi lekamen och blod, så kan heller ingen förändra eller förvandla sakramentet, även om det missbrukas.
17] Ty för personens eller otrons skull blir icke det ord falskt, genom vilket det har förordnats och insatts till att vara ett sakrament. Ty Kristus säger icke: "Om I tron eller ären värdiga, så undfån I min lekamen och mitt blod", utan: "Tagen, äten och dricken, detta är min lekamen och mitt blod." Vidare säger han: "Gören detta" (nämligen det jag nu gör, instiftar, giver eder och bjuder eder att mottaga).
18] Det vill säga: vare sig du är ovärdig eller värdig, så undfår du här hans lekamen och hans blod i kraft av dessa ord, som äro förbundna med brödet och vinet.
19] Så märk nu och kom väl ihåg detta; ty dessa ord äro vår grundval, vårt skydd och värn emot alla villfarelser och förförelser, som hittills uppkommit eller ännu kunna uppkomma.

Ingenstans hos Luther står det någonting om att man måste vara döpt för att kunna ta emot bröd och vin. Som Luther säger: Kristi lekamen och blod, lika väl som den som umgås därmed på det allra värdigaste sätt. Ty det är icke grundat på människors helighet, utan på Guds ord.
Jag tycker att det vore på sin plats att SvK tog bort kravet på att vara döpt för att kunna få dela måltiden. Nattvarden är kanske det tydligaste tecknet på samhörighet med varandra och gud. Därför är det djupt olyckligt att vissa stängs ute.

Enhet i mångfald - ett snedsteg i Svenska kyrkans historia

2005-07-05T20:28:00.000+02:00

Sedan 2003 har det i Svenska kyrkan förts samtal hur olika riktningar och traditioner skall kunna mötas. Egentligen har det handlat om att Svenska kyrkan inte längre prästviger kvinnoprästmotståndare och hur dessa grupper återigen skall kunna tas sig tillbaka till SvK. De nio grupperna har börjat ge sina svar till kyrkostyrelsen. Samtalen har gått under det fina namnet "Enhet i mångfald".

Grupperna verkar vara överens om några saker:
- samtalen måste få fortsätta. (Jag tycker att det är färdigdiskuterat. Visst kan man diskutera bibelsyn osv, men försöken att kringgå kyrkans ordning måste stoppas)

- motståndarna måste på något sätt få finnas kvar i Svenska kyrkan. Kanske som EFS, som en egen del i SvK. (Oacceptabelt att starta något liknade EFS. Vilka vill då vara egna inom SvK och viga egna präster? Dessutom tycker jag att EFS inte borde kunna viga egna präster. Då är man ju ett eget samfund.)

- trots att de har skilda uppfattningar i många frågor som rör bibeltolkning förenas de i en gemensam kärlek till Jesus och till kyrkan. (Kärleken till Jesus och till kyrkan? Det har väl SvK gemensamt med samtliga kristna rörelser och kyrkor. Det betyder ju inte att vi därför skall ingå i varandra. Hur man tolkar bibeln är ett av de mer centrala delarna i vår tro. Med tolkning av bibeln följer nästan allt: Hur man ser på sin nästa, synen på ämbetet och sexualitet osv)

- om "motstådarna" inte kan få finnas kvar bör Svenska kyrkan delas. (Detta tycker jag vore det bästa. Inte att SvK delas utan att de lämnar SvK. Go Missionsprovinsen go! Läs mer!)

Jag var en av de som fick förfrågning om att delta i samtalen. Det var ett enkelt beslut att tacka nej. Här följer mitt brev till Ärkebiskop KG Hammar.

Det är med en stor olustkänsla och oro som jag tar del av er förfrågan om att delta i samtal ”om enhet i mångfald i Svenska kyrkan”.
Nej, jag vill inte delta i dessa samtal. Här skall jag ge mina synpunkter på varför.

Svenska kyrkan har med de samtal som redan har förts av den av Kyrkostyrelsen utsedda förberedelsegrupp tagit ett mycket stort och allvarligt steg tillbaka i frågan om kvinnor kan vara präster eller inte. Det är fina ord som Bertil Gärtner tar i sin mun när han säger att samtalet inte handlar om kvinnliga präster. ”De” är inte intresserade av att ändra den ordning som finns med kvinnliga präster. Det låter ju fint och allt skulle ju då vara frid och fröjd.
Men det är det inte. Det handlar om över 40 års ständig kamp för att motarbeta och ändra på det beslut som togs 1958. Det handlar om att inte inse och acceptera det som evangeliet säger och människor önskar. Det handlar om en människosyn, där människor förtrycks med hänvisning till guds ord.
Det är inte bara de kvinnliga prästerna och homosexuella som motarbetas utan även församlingsborna. De församlingsbor som vill möta alla präster som förkunnar evangeliet.

Det är inte de kvinnliga prästerna eller de som är för kvinnliga präster som stänger ute motståndarna. Mig veterligen har ingen motståndare blivit hindrad att fira HHN eller gudstjänst tillsammans med kvinnliga präster.
Hur många gånger har inte kvinnliga präster ställt åt sidan vid ekumeniska gudstjänster? Skulle en kvinnlig präst kunna få tjänsten som SKUT-präst i Rom?
Vid biskopsvalet i Göteborgs stift var det nästintill uteslutet att den kvinnliga kandidaten skulle bli biskop. Det framfördes kraftiga och långa argument för hur förödande det skulle bli för enigheten. Återigen så gör man åtstramningar kring vilka uppgifter en kvinnlig präst kan ha. Man gör henne ansvarig för att motståndarna inte vill samarbeta.

Det avgörande är inte att motståndarna blir utestängda, utan att de själva stänger ute sig. De vill och gör allt för att tillhöra minoriteten. När en kvinnlig präst ser på en av dessa ”kvinnoprästmotståndare” ser hon ändå en präst. Hon kan tänka sig att fira nattvard med dem. Men en motståndare kan inte detta. Han ser inte den kvinnliga prästen som en präst. Han accepterar inte hennes kallelse som äkta. När Bertil Gärtner ”bara” vill att alla skall ha tillträdde till prästämbetet är detta ett sätt att motarbeta och kringgå ordningen med kvinnliga präster. Det är här som man visar vilken människosyn man har.
Som lekman kan man tycka att kvinnor inte skall bli präster, men som präst, diakon eller anställd i Svenska kyrkan borde det vara ett absolut krav på att man följer den ordning som vi har.

Kyrkomötet gav uppdraget till Kyrkostyrelsen att samtal skulle föras med minoriteter. Sedan definierar förberedelsegruppen mellan vilka olika grupper (minoriteter) som samtalen skall föras. Det är ju fantastiskt att de sex personerna i förberedelsegruppen är så initierade i alla riktningar och strömningar som finns i Göteborgs stift.
I Göteborgs stift kom de först utvalda personerna att representera olika sidor runt ämbetsfrågan. Precis som om det skulle vara det enda som det talas om i Göteborgs stift. Var finns de finskspråkiga, de homosexuella, de döva, de handikappade osv? Vem definierar vem eller vilka som är en minoritet? Kan jag säga att jag tillhör majoriteten eller är jag en minoritet? Tycker jag verkligen samma som min granne?
Urvalet av vilka som skulle ingå i samtalsgrupperna borde självklart ha gått till de som känner stiftet kanske bäst och som är valda att representera det, nämligen stiftsstyrelsen.
Stiftsstyrelsen vet ju också vilka minoriteter som finns stiftet, som man också vill samtala med.

Det har inte varit självklart hur valet av dem som skall ingå i samtalsgrupperna har gått till. Tyvärr har det troligen gått till på följande sätt: Någon i förberedelsegruppen har frågat någon som den känner mycket/lite om den känner någon ”bra” person i t.ex. Göteborgs stift. Är detta ett bra arbetssätt för Svenska kyrkan? Går det till så här alltid när Svenska kyrkan skall diskutera viktiga frågor eller bara när man egentligen inser att det är meningslösa samtal?

Genom att låta stiftsstyrelsen bestämma vilka som skall samtal hade man kommit bort från att allt beror på vem som känner vem eller är vän med någons ”kusin-fasters-kompis” för att komma med i samtalen. Om man tar dess samtal på största allvar kan man inte urvalet av gruppen hänga på så lösa grunder.
Nu har det istället blivit en grupp i Uppsala som har definierat och bestämt vilka minoriteter som skall få samtal och mellan vilka personer samtalen skall föras. Detta är mycket anmärkningsvärt och djupt demokratiskt oroande.

Dessa samtal har fått oanade proportioner. Det har helt översvämmat det mycket mer viktiga samtalsdokumentet ”Homosexuella i Svenska kyrkan”. Detta samtalsdokument borde komma i första rum. Du har med ditt engagemang till viss del varit med om denna omprioritering.

Jag blir mycket besviken och djupt oroad över hur du som ärkebiskop kan vara med på formuleringen: Vad är jag beredd att avstå från?
Det har ända sedan första prästvigningen av kvinnliga präster har det handlat om anpassningar för de som inte accepterar kvinnliga präster.
Kan de som inte accepterar kvinnliga präster tänka sig att avstå från att tycka så? Kan de tänka sig att avstå från att inte fira nattvard tillsammans?

Min önskan är att dessa samtal inte förs överhuvudtaget. Jag kan inte inse vad gott som kan komma ur samtalen. Detta är ett pinsamt snedsteg i Svenska kyrkans historia som vi endast borde lyfta fram som avskräckande exempel.

Damelvan - en parallell till Svenska kyrkan

2005-06-27T20:37:00.000+02:00

Jag har läst "Damelvan. Pionjärerna, dramatiken och guldåren. Ett porträtt av svensk damfotboll" av Jennifer Wegerup. Det är en mycket intressant läsning om damfotbollens framväxt i Sverige. Den handlar om dagens fotbollskvinnor, men också om de så gick före. Det är faktiskt lika mycket en bok om kvinnohistoria som om fotboll. Så sent som på 70-talet tillsatte Svenska fotbollsförbundet en utredning som skulle ta reda på om brösten kunde ta skada av skott. (Det kunde de inte!) Kvinnorna som har velat spela fotboll har intensvit motarbetats från fotbollsförbundet.
Intressant blir det också om man drar paralleller till kvinnors tillträde till prästämbetet. Tänk så mycket rädsla det har funnits och finns till att kvinnor skall få sparka boll och/eller predika guds ord.

En bok som starkt rekommederas.

Kyrkliga tidningar, vad vill de egentligen?

2005-06-15T11:51:00.000+02:00

Det finns en mängd olika tidningar/tidskrifter/magasin som säger sig skildra det som sker eller som borde ske i Svenska kyrkan. Det finns väldigt många som jag inte läser. Här följer de tidningarna som jag någorlunda regelbundet läser och vad de själv säger är sin uppgift. (Som vanligt med mina kommentarer efter)

Kyrkans tidning är Svenska kyrkans nyhetstidning. Vi speglar och granskar, ger fakta och analyserar. Våra självklara ämnen är allt som rör Svenska kyrkans verksamhet - diakoni, ekonomi, miljö, de anställdas situation, det kyrkliga biståndsarbetet och mycket annat. Vi följer den ekumeniska utvecklingen i Sverige och utomlands och bevakar vad som sker inom andra delar av den världsvida kyrkan och inom andra religioner. (Är den största tidningen och den jag tycker kanske är minst dålig när det gäller veckofärsk information. Den är oftast tyvärr väldigt slätstruken och sticker sällan ut hakan. Försvarar ständigt allas rättighet att få vara med i kyrkan. Med Elisabeth Sandlunds intåg har OAS-anhängare och nyfrälsta 50+ fått en stark förkämpe. Varför har man infört en familjesida? Jag är inte intresserad om vilka inomkyrkliga personer som har döpt sitt barn, gift sig eller fyllt 60 år. Ansvarig utgivare är Dag Tuvelius)

Svensk Pastoraltidskrift är en tidning för kyrkligt intresserade, lekfolk, diakoner och präster. Den innehåller debattartiklar, lärda uppsatser, bokrecensioner, omvärldsbevakning, stiftsnyheter, predikomaterial och kyrkligt kalendarium. Vi vill företräda klassisk kristen tro i Svenska kyrkan. (En tidning för dem initierade. Riktar sig främst till högkyrkliga. Har en mycket utförlig redovisning om vilka som har sökt och fått olika prästerliga tjänster. Ansvarig utgivare är Yngve Kalin)

Kyrka och Folk ser som sin uppgift att sprida den sunda läran inom Svenska kyrkan. Genom att belysa vad som i vår tid strider mot den evangelisk-lutherska bekännelsen hoppas vi bilda opinion för en ny reformation. Vi sticker inte under stolen med att den kristna vägledning tidningen försöker ge bygger på att Bibeln är Guds ofelbara ord.
Prenumerera på tidningen som alla biskopar i Sverige har, men inte sympatiserar med! (Kyrkliga förbundets tidning. För dig som redan är konservativ. Har stark koppling till Missionsprovinsen. Prästvigda kvinnor och homosexuella gör sig icke besvär. Ansvarig utgivare är Fredrik Sidenvall)

Göteborgs Stifts- Tidning (OBS, en gammal länk)
(En mycket smal tidning som riktar sig till de riktigt gammalkyrkliga och konservativa. Mycket luthersk fördjupning. Ansvarig utgivare är Pekka Heikkinen)

Dagen är Dagens nättidning, men också en portal för kristenheten i Sverige Vi är den viktigaste mötesplatsen på Internet både för kristna och för dem som vill veta vad som händer i kristenheten. (Viktigaste mötesplatsen för kristna! Här slår vi oss inte för bröstet alls! En tidning som uteslutande handlar om frikyrkor, mycket lite om Svenska kyrkan. En tidning som inte är mycket att ha. Ansvarig utgivare är Daniel Grahn)

Svensk Kyrkotidning är ett organ i Svenska kyrkan som riktar sig till teologiskt intresserade. Tidningen belyser aktuella kyrkliga och samhälleliga ämnen i evangelisk-luthersk anda. Svensk Kyrkotidning värnar om Svenska kyrkans karaktär av öppet trossamfund. Tidningen granskar kritiskt kyrkolivet i lojalitet mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som reformatorisk kyrka. (En tidning som ger fördjupning med rejäla predikoutkast. Främst för präster. Ansvarig utgivare är Boel Hössjer Sundman)

Amos Magasin, magasinet om livsfrågor och kristen tro, har funnits sedan 2001. Amos lever numera ett eget liv efter att från början har varit en bilaga till Kyrkans Tidning. (Martin Lönnebo, frälsarkransar, mest bilder och stor text, inte speciellt mycket innehåll. Ett magasin för vem? Ansvarig utgivare är Dag Tuvelius.)

Vad önskar jag mig av en kyrklig tidning?
Den skall
- innehålla fördjupning av Luthers teologi. Vad betyder Luther för oss idag?
- stå för folkkyrkotanken (Inte frikyrkligt eller karismatiskt)
- våga granska Svenska kyrkan ordentligt
- sticka ut hakan i debatter
- innehålla utförlig redovisning av lediga prästerliga tjänster

Fd präst stretar emot!

2005-06-13T14:53:00.000+02:00

Jag sa i Lusläsning av matrikeln att fd prästen Arne Olsson inte stod med i Matrikel för Svenska kyrkan. Detta var inte sant då han står med, men under Avgångna från kyrkans vigningstjänst.
Arne Olsson har överklagat Karlstad domkapitels beslut om att frånta honom ämbetet till Svenska kyrkans överklagandenämnd. Överklagandenämnden har bett Biskopsmötet om ett yttrande. Efter sommaren räknar överklagandenämnd komma med sitt svar på Olssons överklagande.
Vi får nu bara hoppas att Biskopsmötet och sen överklagandenämnd fattar det enda rätta beslutet: att Arne Olsson inte återfår sitt ämbete. Detta skulle öppna för total anarki bland de konservativa prästerna.

På ett sätt är det ju redan kaos då präster väljer att inte följer Svenska kyrkans ordning, utan att någonting händer. Intressant att de VÄLJER att inte följa kyrkans ordning, de gör ett aktivt val. Enligt mig kan man inte göra som de och hänvisa till Gud eller bibeln eller traditionen. Detta är endast ett sätt för att inte behöva ändra sig eller ta i tu med det som måste förändras.

Missionsprovinsen tuffar på!

2005-06-04T12:59:00.000+02:00

Med raska steg arbetar sig Missionsprovinsen framåt. Den 5 februari i år vigdes Arne Olsson till biskop, samt tre unga adepter till präster. I oktober kommer Lars Artman och Göran Beijer att vigas till biskopar och i januari 2006 kommer fler unga män att vigas till präster. Förhoppningsvis kommer processen med Artman och Beijer att bli föredömligt kort och Svenska kyrkan tar ifrån de deras prästämbeten. Precis som gjordes med Arne Olsson.
Ja, vad skall man då säga om Missionsprovinsen. Att de har en konservativ syn är väl enkelt att inse: Prästvigda kvinnor, homosexuella och en ickebokstavtrogna gör sig icke besvär.
Men skall Missionsprovinsen få rymmas i Svenska kyrkan såsom tex EFS. Hittills har svaren varit mycket vaklande tycker jag. Arne Olsson fick inte behålla sitt ämbete, men tex Missionsekreteraren Bengt Birgersson är fortfarande präst i Svenska kyrkan. Den var en mängd olika präster som var med vid Olssons biskopsvigning, men med dessa har det troligen inte hänt någonting. Inte ens uppkallade till biskop eller domkapitlet för att förklara sig.
Att lekmän är med i Missionsprovinsen är väl helt OK, men att präster är med är inte OK. Man kan inte vara med i en förening/samfund som ständigt motarbetar Svenska kyrkans ordning, dvs deras arbetsgivare. Det finns ingen annan arbetsplats där dessa hade fått vara kvar. Man kan inte köra vidare på vänstersida när vi har gått över till högertrafik.

Tragiskt att Missionsprovinsen har fått så stor uppmärksamhet. Det rör sig om en mycket liten grupp inom Svenska kyrkan. Ja, till och med de konservativa är splittrade inför Missionsprovinsen. Det finns många bland de konservativa som som inte tyckte att de skulle prästviga egna.

Jag tycker att de som är i Missionsprovinsen skall göra det ända rätt: Bilda ett eget samfund. Prästerna som sympatiserar med provinsen skall avsäga sig sitt ämbete i Svenska kyrkan och gå in som präster i det nya samfundet.

Lusläsning av matrikeln

2005-06-04T12:19:00.000+02:00

Jag har just fått tag i 2005 års utgåva av Matrikel för Svenska kyrkan. En liten höjdpunkt varje gång den kommer. I den står Svenska kyrkans präster och diakoner och en hel del uppgifter om dem, tex var de arbetar, när de är födda, år för vigning, akademisk examina. Dessutom står vilka kyrkopolitiker som sitter i tex kyrkomötet, stiftsstyrelserna, andra nämnder osv.
Detta är en bok främst för de som arbetar i Svenska kyrkan, men också en bok för oss som är mycket intresserade av Svenska kyrkan som organisation och var präster arbetar, hur stora församlingar är...

Några reflektioner angående årets utgåva:

- De har återigen fört in antal män och kvinnor som är präster, kyrkoherdar, biskopar osv. Det är en mycket viktig information för att se hur det är ställt med jämställdheten i Svenska kyrkan.

I Svenska kyrkan finns idag 2504 prästvigda män och 1434 kvinnor. Dvs 36 % är kvinnor, påtal om att prästyrket är med stormsteg på väg mot att bli ett kvinnoyrke.

Fortfarande är 80% av kyrkoherdarna män och endast 14 % av biskoparna är kvinnor, 2 av 14.

- Arne Olsson som biskopsvigdes för Missionsprovinsen och sedan förlorade sitt ämbete står inte med. Det är ju självklart att han inte skall stå med då han inte längre är präst i Svenska kyrkan, men man vet ju aldrig. Ett tu tre så står han kanske med under någon konstig rubrik.

Jag slår ett slag för Matrikel för Svenska kyrkan. En mycket mer intressant läsning än vad man kan tro. Siffror och organisation är en god läsning.

Textnoja inför kyrkovalet

2005-05-31T08:41:00.000+02:00

Då var ÖPPEN KYRKAs text klar till församlinsbladet i Carl Johan. Det blev några konkreta saker vi skulle vilja genomföra i församlingen. Det finns alltid saker och företeelser man skulle vilja påverka, ja till och med förändra i en församling, men sen när det skall komma på pränt blir det mycket svårare. Särskilt när man endast har ett visst antal tecken att använda. Vad skall man ta med, vilka nyckelord skall nämnas, hur är blir det bäst valtaktiskt...
Jag vet inte varför det är så svårt att finna konkreta saker. Ibland känns ens vilja bara som ord. För det man vill ju att gå från ord till handling.
Ja, ja så här blev texten i alla fall.

ÖPPEN KYRKA - en kyrka för alla (ÖKA)
är en politisk obunden nomineringsgrupp som menar
- att kyrkan skall vara en öppen folkkyrka där alla skall känna sig hemma
- att barn och ungdomar och deras behov skall vara vägledande i verksamhet och beslut
- att Bibeln skall tolkas och förstås in i vår tid och vår tids frågor
- att frågor om miljö och rättvisa skall drivas i kyrkan
- att såväl kvinnor som män skall kunna vara präster
- att kärlek och trohet mellan två människor - såväl heterosexuella som homosexuella - skall kunna omslutas av en kyrklig ritual

I Carl Johans församling vill vi
- verka för en utbyggnad av församlingslokalerna i Kungsladugårds kyrka
- verka för att församlingens lokaler i Ungdomshemmet (Kabelgatan 6) anpassas på ett sådant sätt att de går att använda på olika sätt, alltefter behov
- sträva efter ett andligt klimat där människor kan känna sig sedda och välkomna i alla olika skiften i livet
- med särskild omsorg verka för barn och ungdomar och deras familjer
- finnas till hands för vuxna i utbildning, föräldraskap, ensamhet och gemenskap

Mer information: www.oppenkyrka.org

Nils Kaiser, lärare
Eva Dellstig, diakon
Yan B. Strömberg, polyhistor
Ulla-Britt Johansson, postkassör
Clas Kristiansson, undersköterska
Malin Ridderstad, ljusdesigner
Aurora Dellstig, student
Helena Klingborg, student

Dags att utvärdera församlingarna!

2005-05-29T19:14:00.000+02:00

Utvärdering, ett fult ord i kyrkan. Ja, nästan som att svära i kyrkan.
Den värsta kommentaren är: Vår verksamhet är så speciell att den inte går att utvärdera. Detta är ett tecken på att den troligen borde läggas ner omedelbart.

Min uppfattning är att ingen verksamhet är fredad från utvärdering. Allt som sker i kyrkan och församlingen måste ständigt prövas, utvärderas, ifrågasättas, vägas mot annat. Allt skall utvärderas från högmässan till kyrkorådsmötena.

Det finns en djup misstro mot utvärderingar, att de är till för att lägga ner verksamhet eller göra sig av med personal. Ja, detta är faktiskt två av flera syften med utvärdering. Det finns en hel del verksamhet som föramlingarna lägger ner mycket tid och personalresurser på som inte är till gagn för speciellt många. Mycket av Svenska kyrkans verksamhet når endast ut till några få, troligen de som tillhör "den gudstjänstfirande församlingen". Eller så är det verksamhet som alltid har funnits i församlingen, så har vi alltid gjort.

Det är ju genom att ständigt pröva, utvärdera och ifrågasätta verksamhet som församlingen kan bli bättre och få rätt verksamhet som församlingsborna efterfrågar. Med utvärdering betyder det inte att allt "gammalt" skall läggas ner och ständigt nya projekt skall in. Troligen betyder självransakan att man också inser vilka speciella kompetenser församlingen bär på, genom anställda, frivilliga och församlingsbor. Kan hända att "gammal" verksamhet istället utökas, växer i omfång.

Nyckelord för församlingarna: pröva, utvärdera och ifrågasätt.

Tacka vet jag en rejäl predikan

2005-05-25T08:59:00.000+02:00

Det finns många anledningar till varför man går i kyrkan och säkert dubbelt så många varför man inte. Det vanligaste besöket i kyrkan är vid förrättningar såsom dop, vigsel eller begravning. Bland de vanligaste skälen är också som turist eller att bara sitta ner i tystnad.
För de människor som ändå beger sig till kyrkan en söndag finns det lika många anledningar som det finns gudstjänstbesökare: gemenskapen, nattvarden, gammal vana, psalmerna, kyrkkaffet, kyrkokören, "tvång" (konfirmationsläsning), barnen är med i kören, små och stora gudstjänst...
För mig betyder inte det så speciellt mycket, jag tycker inte det är givande. För mig är det däremot predikan, ordet, som betyder någonting. En god predikan skall vara någonting som man måste ta spjärn emot, någonting att brottas med.
Genom åren har man hört många bra predikningar, men också tyvärr alltför många dåliga.

Här listas några av generalfelen vid predikan:
- Prästen är dåligt förberedda, t.ex. bara skrivit mindmap
- Prästen försöker improvisera
- Alldeles för banala predikningar. Behandlar mig som nykomlig i kyrkan.
- Det värsta av allt, predikningarna är teologiskt oreflekterade. Mycket prat om änglar, glädje, blommor. Det finns inget som berören på djupet.

Nu kan det låta som om präster är dåliga på att predika. De är de inte, men en hel del har alltför mycket att tänka och arbeta med. En predikan får gärna vara lång, så länge man inte upprepar sig eller tar upp nya trådar som inte tillför någonting nytt/bra till predikan.
Predikan skall förmedla evangeliet till männsikorna. Bara för att evangelium betyder glatt budskap betyder det INTE att allt skall handla om glädje, glädje och glädje.
Min favorit "söndag" är långfredagen (se Långfredagsmänniska – Påskdagsmänniska). För den handlar om livet, hur livet verkligen är.

Tacka vet jag en god och rejäl predikan.

Hur nöjd som helst!

2005-05-24T22:27:00.000+02:00

Jag är väldigt glad att jag bytte från Bloggi till Blogger. Här kan jag få bloggen att bli nästa exakt som jag vill, inte alltför många kompromisser. En förutsätttning är ju också att man här kommer åt att lägga in nya blog utan att hela systemet är nere.

Listorna till kyrkovalet är klara!

2005-05-24T20:27:00.000+02:00

Äntligen är ÖPPEN KYRKAs nomineringar klara!
Efter flera veckor av intensivt arbete är alla listor till kyrkovalet 18 september inlämnade. Det tar alltid mycket mer tid än man kan ana; man skall hitta kandidater, alla papper skall vara rätt påskrivna, men det som tar mest tid är att få ordning på kandidaternas ordning.
Precis som det allmänpolitiska valet så är kyrkovalet ett personval. Det går alltså att kryssa in personer. Detta sker dock inte så ofta vilket gör att ordningen som kandidaterna står i får en stor betydelse.

I ÖKA har vi haft några grundprinciper vid nomineringsarbetet:
- listorna är så långt som det går varvade, dvs varannan kvinna, varannan man
- de som har suttit på ett förtroendeuppdrag står långt upp
- det skall också tas hänsyn till ålder, kompetens och geografiska förhållanden

Jag är nominerad till kyrkomötet, kyrkofullmäktige i Göteborgs kyrkliga samfällighet och kyrkorådet i Göteborgs Carl Johan församling.
I gruppen i Carl Johan håller vi precis på och filar på en text som skall in i församlingsbladet inför valet. Jag hoppas att det inte blir alltför många floskler, utan konkreta saker vi vill genomföra i församlingen. I valet 2001 fick vi tre mandat men vi hade endast två personer på listan. Tyvärr var bägge två att avsäga sig uppdragen pga personliga skäl. Till valet i höst har vi åtta personer på listan så jag tror att vi kommer att hålla hela mandatperioden. Jag tror att vi kan bli en god pådrivare i församlingen, men det får framtiden utvisa.

Frimodig kyrka - fri från frimodighet

2005-05-24T20:22:00.000+02:00

Till kyrkovalet i september har det bildats ett ny nomineringsgrupp, Frimodig kyrka. Enligt SAOL betyder frimodig oförsagd eller orädd. Man kan ju undra vad de menar med frimodiga. Det är väl alltid så att kyrkan borde vara frimodig, orädd. Att våga stå upp mot orätt och att låta den lilla människan komma till tals.
Är det detta Frimodig kyrka menar? Det är alldeles uppenbart vad de menar. Frimodig kyrka slåss med näbbar och klor mot ett beslut som togs för snart 50 år sedan. Beslutet att man hade insett att prästämbetet var både för män och kvinnor. Ett sådant här beslut får alltid konsekvenser, dvs "de" anser att Svenska kyrkan har lämnat den rätta vägen för kristen tro. Som en följd av beslutet 1958 är att man sedan ungefär 10 år sedan inte kan bli varken präst eller kyrkoherde om man inte kan tjänstgöra tillsammans med alla som är prästvigda. Detta har satt stopp för många av de konservativa prästkandidaterna. De försöker nu finna vägar in i Svenska kyrkan genom att tex prästvigas i andra lutherska kyrkor.

Vad vill då Frimodig kyrka? Så här säger de om äktenskapet:

Frimodig kyrka uttalar sig om äktenskapet (Med mina kommentarer efteråt)
Vi vill att Svenska kyrkan frimodigt skall förkunna att Gud är god och vill oss väl med sina bud. (Dvs, "vi" vet sanningen och resten av kyrkan lär bara ut illäror)
Vi vill att Svenska kyrkan modernt och engagerat räcker fram äktenskapet till Svenska folket som grunden för trygga familjer. (Dvs, äktenskapet är endast för hetrosexuella)
Vi vill att Svenska kyrkan frimodigt vänder sig till människor som har en kallelse att leva i ensamhet och visar dem på den värdighet och de möjligheter som det innebär. (Dvs, homosexuella skall inte leva i parförhållanden)
Vi vill att Svenska kyrka frimodigt välkomnar människor med en homosexuell läggning in i kyrkans liv och själavård. (Dvs, så länge de homosexuella inte lever ihop eller syns eller hörs)
Vi vill att Svenska kyrkan frimodigt räcker syndernas förlåtelse till alla människor, inte syndernas tillåtelse. (Dvs, homosexuella kan få finnas kvar så länge de inte lever ut sin homosexualitet)
Vi vill att om riksdagen driver igenom en ändring av äktenskapsbalken Svenska kyrkan då avstår från vigselrätten. (Dvs, homolobbyn har sett till att vanliga goda kristna INTE kan gifta sig i kyrkan längre)

Vilken betydelse kommer det då att få att Frimodig kyrka ställer upp i valet?
Jag tror att det kommer att föra med sig både bra och dåliga saker. De dåliga är som alltid att församlingsorna kommer i kläm. De som vill att kyrkan skall fortsätta utvecklas. Där de kan känna sig delaktiga i.
Bra är att jag alltid tror att det sker en motreaktion mot konservativa krafter. Om fyra år vid nästa val kommer församlingsborna ha engagerat sig och bildat en egen grupp som putar ut de konservativa. Det finns många exempel på detta.
För ÖPPEN KYRKA tror jag att Frimodig kyrka kommer ha samma effekt som när Sverigedemokraterna ställde upp i förra kyrkovalet. Folk "strömmade" ut för att rösta på goda alternativ. De fick då upp ögonen för bla ÖKA.

Tragiskt att det skall behövas främlingsfientliga eller människofientliga grupper för att vanliga människor skall rösta! Glöm inte rösta den 18 september på de goda krafterna i kyrkan.

Långfredagsmänniska – Påskdagsmänniska

2005-05-24T20:04:00.000+02:00

Den 29 mars i år (dagen efter annandag påsk) var jag inledare till Kyrkonämndens möte. Varje gång är det någon som inleder och får prata över fritt tema. För mig var det lätt. Det var dagarna efter påskhelgen, men samtidigt hade Acehprovinsen drabbats av en jordbävning.

Långfredagsmänniska – Påskdagsmänniska
Nästa exakt tre månader efter katastrofen på annandag jul drabbas Sydostasien åter igen, nu på annandag påsk. Det blev ett bryskt uppvaknande och tsunami gör oss påminda om livets bräcklighet. Men också en påminnelse om det som hände för 2000 år sedan.

Vi är i påsktiden.
Finns det någon dag jag går i kyrkan så är det på långfredagen. För mig är namnet inte passande utan jag tycker att engelskans Good Friday säger mer, den goda fredagen. Då gud dog precis som vilken människa som helst, tillsammans med rövare.
För mig är långfredagen mer intressant än tex påskdagen. Påskdagen är viktig, med utan långfredag blir det ingen uppståndelse. När jag säger detta finns det alltid personer som reagerar.
En jag känner sa: - Varför fira långfredag? Det viktiga är ju Påskdagen. Långfredag är ju bara dyster och tråkig. Han tyckte att man skulle hoppa över långfredagen.
Ibland när jag är på humör säger jag: Varför fira påskdagen. Vi vet ju hur det slutar, med Jesu uppståndelse.

Jag har börjat undra om det finns två olika typer av kristna, långfredagsmänniskor och påskdagsmänniskor.På skoj har jag ibland roat mig med att placera in vänner i någon av dessa grupper. Det intressanta är att det oftast stämmer överens.

Anders Jarlet säger ofta att kyrkorna skall bli påskkyrkor. Att det bör hända mer i kyrkorna under påsken.Jag säger: Låt inte församlingarna blir påskdagskyrkor. Där allt handlar om påskdagen, uppståndelsen.
Det finns en tendens till att hela kyrkoåret skall handla om glädje, glädje och glädje.
Men långfredagen är som livet, inte alltid kul med allvarlig och verklig.
Många tror och vill att livet skall vara som påskdagen, den stora festen, men finner det att var som långfredagen istället, the Good Friday.

Ärkebiskop KG Hammars
Förbön för katastrofens offer
GUD,
ge oss uthållighet i sorgens tid
hjälp oss att förbli öppna och varsamma mot varandra
låt inte vår egen rädsla lägga ytterligare bördor på dem som drabbats
gör oss eftertänksamma och stilla inombords
så att erfarenheten av tillvarons sårbarhet vidgar vår livssyn
visa dig för oss som den Närvaro och Tröst
som aldrig sviker
låt oss i Jesu Kristi efterföljd våga hoppas
att det finns en väg genom död till liv.
Amen.

Prästvigd kvinna eller kvinnlig präst

2005-05-24T20:00:00.000+02:00

Det finns många inom Svenska kyrkan, ja nästan alla som för att kunna skilja på män och kvinnor som är präster, kallar kvinnorna för kvinnliga präster. Detta tycker jag är olämpligt. Jag känner kvinnliga präster som är män. Både kvinnor och män kan ju vara kvinnliga eller/och manliga.
Jag och många andra förordar istället varianten prästvigda kvinnor och män. Problemet med en sådan här variant blir att fokus blir på kvinnor, prästvigda kvinnor och inte på präst. På ett sätt blev det tydligare med manliga och kvinnliga präster, om man nu menade kön och inte egenskapen.
Nä, vi skall använda varianten prästvigda män och kvinnor.

Gå gärna tilll följande hemsidan: Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan

Debattartikel

2005-05-24T19:57:00.000+02:00

Idag publicerade Kyrkans tidning min debattartikel angående biskopsvalen i Svenska kyrkan. Kyrkans tidning hade redigerat texten lite så här kommer den i original.

Skall man bli biskop skall man vara man!

Då var biskopsvalet i Strängnäs stift avklarat. Återigen var det en man som vann. Riktigt konstigt var det ju inte då det endast var två män som gick vidare till den slutliga omröstningen.
Men redan efter provvalet var det många som insåg att det skulle gå precis som det alltid går i biskopsval i Svenska kyrkan, en man kommer att bli den nya biskopen. Detta trots att en kvinna fick flest röster i provvalet.

Vad är det som får de flesta röstberättigade att i provvalet rösta på en kvinna, men inte sen när det gäller? Är det då alla inser att endast en riktig karl är ämnad att klara av jobbet, en karl för sin hatt?Det är i provvalet som de röstberättigade är fria och kloka att rösta på den mest kompetenta, i många fall en kvinna, men inte sen när det verkligen gäller.

Många ansåg att det gick lite ”bättre” i biskopsvalet i Skara stift. I provvalet fick en kvinna flest röster, ja hon gick faktiskt till den slutliga valomgången, men trots det var det en man som blev vald.

Den som tror att kyrkan med dagens reglar kommer att utse en kvinna till biskop måste tyvärr inse fakta. Det kommer inte att bli någon mer kvinna som biskop på överskådlig tid.Inte sedan Christina Odenberg tillträdde 1997 och Caroline Krook 1998 har någon kvinna blivit biskop. Efter detta har samtliga stift utom Linköping, Västerås och Växjö haft biskopsval. Att Christina Odenberg och Caroline Krook kunde bli biskopar berodde framför allt pga att de utsågs av regeringen.

Nu när vi är skilda från staten borde vi ändra oss när vi inser att de goda intentioner som kyrkan hade när det gäller hur biskopsval regleras i kyrkoordningen inte fungerar.
Det måste bli en ny ordning när det gäller tillsättningen av biskopar. Det var synd att Kyrkomötet 99 inte gick på förslaget att:
- En biskop utses av Kyrkostyrelsen efter ett val i stiftet. Valet skall föregås av ett provval.
- De tre kandidater som har fått de flesta rösterna vid rösträkningen i biskops- respektive ärkebiskopsvalet skall av stiftsstyrelsen föras upp på förslag till biskops- eller ärkebiskopstjänsten.

Med detta sätt skulle stiftet få en möjlighet att visa en riktning för stiftet. Kyrkostyrelsen skulle också kunna göra en grundlig bedömning av de tre kandidaternas faktiska meriter för att se vem som lämpade sig bäst som biskop. Utifrån denna bedömning hade de också kunnat verka för jämställighet i biskopskollegiet.Som det är nu vet man inte om den som blir vald blir det för att den är mest kompetent eller mest populär.

Helt klart är att ett helt nytt tänkande måste genomströmma Svenska kyrkan: Skall man bli biskop skall man vara mest kompetent! Samtidigt måste vi ställa oss frågorna: Hur kan det vara så att den mest kompetente alltid tycks vara en man och hur länge till skall det vara så?

ÖPPEN KYRKA - en kyrka för alla

2005-05-24T19:54:00.000+02:00

Jag är aktiv i en nomineringsgrupp (det heter inte parti i kyrkopolitiken) som heter ÖPPEN KYRKA - en kyrka för alla. Jag sitter med i styrelsen, dessutom sitter jag på ett par olika förtroendeuppdrag:- Ersättare i Göteborgs samfällda kyrkofullmäktige- Ersättare i kyrkonämnden i Göteborgs kyrkliga samfällighet (Svenska kyrkan i Göteborg)- Ledamot av Västsvenska stiftelsen för kyrklig folkhögskola (Helsjöns folkhögsskola), samt ledamot i dess Verkställande utskott.

ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla (ÖKA) är en allmänpolitiskt oberoende nomineringsgrupp som menar
• att kyrkan skall vara en öppen folkkyrka där alla skall kunna känna sig hemma
• att barn och ungdomar och deras behov skall vara vägledande i verksamhet och beslut
• att Bibeln skall tolkas och förstås in i vår tid och vår tids frågor
• att frågor om miljö och rättvisa skall drivas i kyrkan
• att såväl kvinnor som män skall kunna vara präster
• att kärlek och trohet mellan två människor – såväl heterosexuella som homosexuella – skall kunna omslutas av en kyrklig ritual

Till ÖKAs hemsida

Könsneutral vigselakt

2005-05-24T19:53:00.000+02:00

Igår kom Teologiska kommittén med en rapport där de säger: "Det finns grund för att pröva en kyrklig akt för välsignelse av ingånget partnerskap". Homosexuella kan inte i dag gifta sig i kyrkan utan är hänvisade till borgerlig partnerskap. Kyrkan kan däremot ha förbön över ingånget partnerskap.
Att Teologiska kommittén har tagit detta steget kommer troligen betyda att kyrkan tar ett steg närmre könsneutral vigselakt.

Personligen tycker jag och många andra i kyrkan att det är djupt tragiskt att homosexuella inte skall ha samma rättigheter som hetrosexuella.

Ny blog!

2005-05-24T19:47:00.000+02:00

Jag har tröttnat på Bloggi och kommer att flytta över det mesta från Nils blog. Denna blog kommer dock att fortsätta handla om min reflektioner om Svenska kyrkan.

051129 Sedan ett tag tillbaka har Bloggi upphört att finnas. Det som en gång fanns där är numera ett minne blott. /Nils